I förra veckan försökte riksdagsledamoten Jan Ericson (M) få till att den borgerliga regeringens jobbskatteavdrag har minskat andelen svenska barn som lever i fattigdom. Tack och lov pulvriserades Jan Ericsons påstående snabbt av debattörer som Ali Esbati. Där Jan Ericson via riksdagens utredningstjänst försökte hävda att jobbskatteavdraget minskat barnfattigdomen med 13 procent kunde Ali Esbati visa motsatsen: Jobbskatteavdraget har ökat barnfattigdomen.

I dag kom nya siffror från Försäkringskassan som visar att fler unga halkar efter ekonomiskt. Mest ekonomiskt utsatta är de unga ensamstående föräldrarna i åldern 18–25 år. Det är siffror som talar ett tydligt språk. Över hälften av alla 18- till 25-åringar som bor själva lever med en låg ekonomisk standard. För de som har barn är siffran 75 procent.

Som svar på varför de unga halkar efter konstaterar Försäkringskassan att arbetslösheten bland unga har ökat, liksom att inkomstskillnaderna mellan de som arbetar och de som inte gör det ökat. Och det är ju vad som har varit jobbskatteavdragets direkta syfte. Helt enkelt: mer till dem som redan har mycket.

Alliansregeringen misslyckades under förra mandatperioden helt med att motverka arbetslösheten bland unga. De fyra nya år som nu väntar med borgerligt styre tycks dock bara innebära ännu mer av samma sak. Fortsatta skattesänkningar – men tomt på innehåll för att vända trenden där unga blir allt mer ekonomiskt utsatta.

Gårdagens vårbudget visade också att Anders Borg räknar med att lönerna i industrin ska öka mer än i de kvinnodominerade kommun- och landstingssektorerna. För att vara en finansminister som kallar sig feminist är det minst sagt förvånande att han tycker att löneskillnaderna ska öka mellan manligt och kvinnligt dominerade branscher.

Men det är sant som det är sagt: ”It’s a rich man’s world”.