Det är forskning med fokus på arbetsmarknadens funktionssätt som i år belönas med Nobelpriset i ekonomi. De tre amerikanska forskarna (det verkar bara vara amerikaner som vinner det här priset) Peter Diamond, Dale Mortensen och Christopher Pissarides har belönats för sin ”analys av marknader med sökfriktioner”. Marknader med ”sökfriktioner” är till exempel arbetsmarknaden – en marknad där köpare och säljare inte är i omedelbar kontakt med varandra.

Forskningen ställer till exempel den dagsaktuella och högst relevanta frågan: Hur kommer det sig att många går arbetslösa samtidigt som det finns ett stort antal jobb lediga?

Ja, Reinfeldt och Borg, hur kommer det sig egentligen? I Sverige har vi i dag närmare tio procents arbetslöshet samtidigt som arbetsgivare har väldigt svårt att finna kompetent personal. En väldigt stor ”friktion” således.

Det här måste regeringen rimligtvis vara medveten om. Hittills har jag dock inte sett en enda åtgärd för att slipa ner denna friktion genom satsningar på kompetenshöjning och specialiserade utbildningar. Eller hur har de tänkt att det ska gå till?

Regeringens politik går inte ihop. Å ena sidan säger man sig vilja höja sysselsättningen, å andra sidan gör man ingenting åt den enorma ”friktion” som existerar på arbetsmarknaden (skillnaden mellan de arbetslösas kompetens och den kompetens som efterfrågas).

Kan det vara så att politiken inte syftar till att tillsätta dessa kvalificerade jobb? Att den i stället syftar till att skapa nya okvalificerade jobb? En ny låglönemarknad? Nya skitjobb? En större underklass och en rikare överklass?

Eller är det bara jag.