I dag skriver Hanne Kjöller en ledartext om det svenska debattklimatet på DN:s ledarsida. Liksom sin chefredaktör Peter Wolodarski, Expressens och Svenska Dagbladets ledarsidor från höger ställer hon sig bakom åsikten att tonen i debatten har hårdnat och blivit mindre tillåtande. De talar om den så kallade åsiktskorridoren, ett begrepp myntat av statsvetaren Henrik Oscarsson och som jag var med och debatterade – och ifrågasatte – i gårdagens SVT Debatt.

Vissa forum är dessutom trängre än andra, anser Kjöller. I dagens text gör hon den halsbrytande jämförelsen mellan den av Schibsted- och LO-finansierade vänsteropinionssajten Politism och den rasistiska nyhetssajten Avpixlat, som Sverigedemokraternas islamofob Kent Ekeroth indirekt är arbetsledare för, vilket Aftonbladet tidigare har avslöjat.

Kjöller menar att de gemensamma nämnarna för de två sajterna är att de har en smal åsiktsgemenskap, samt att inga intellektuella prövningar görs och inga egentliga debatter förs. Men DN-skribenten slutar inte där utan jämför dem båda med avloppsrör där det bara finns “ett överflöd av skit”.

Visst, det finns exempel på när Politism skulle tjäna på att justera balansen mellan personangrepp och sakinnehåll. Men Politism är inte en nyhetssajt, som Kjöller påstår i sin text. Det är en viktig opinionsbildande webbsida som skickligt driver frågor som jämställdhet, antirasism, och normkritik – utifrån ett vänsterpolitiskt perspektiv. Avpixlat är dess diametrala motsats.

Den högerextrema sajten uppmanar regelbundet sina läsare att leta upp fakta och personuppgifter om personer och journalister som är kritiska mot Sverigedemokraterna eller den svenska migrationspolitiken. Syftet är att skrämma människor till tystnad. Oavsett fråga landar Avpixlat i att Sverige bör minska invandringen och ta hårdare tag mot utlandsfödda – och människor som över huvud taget har utländskt påbrå – som bor, lever och arbetar i Sverige.

Att likställa Politism med Avpixlat är direkt intellektuellt ohederligt. Frågan är varför högerdebattörer verkar så oroliga över nya mediasatsningar och plattformar från vänster som får även unga människor att känna sig delaktiga i den politiska utvecklingen?

Det är uppenbart att de som har varit vana vid att i stort sett få tala oemotsagda känner ett obehag för det nya debattklimatet där “okända” röster får komma till tals och kan driva opinion via sociala medier. Det kanske är en generationsfråga. Men framför allt anas en sorgsen desperation från högern som ser hur den förlorat problemformuleringsprivilegiet i den politiska debatten.