Vi tar med oss underbemanningen in i framtiden

debatt Coronapandemin har tydligt visat att de senaste decenniernas övertro på effektivisering, marknadsstyrning och privatisering har föranlett en allt för låg grundbemanning i många verksamheter inom välfärden, skriver Kommunals chefsekonom Torbjörn Dalin.

Regeringen har presenterat ett äldreomsorgslyft på sammanlagt 2,2 miljarder kronor för att anställda inom äldreomsorgen ska erbjudas betald utbildning på arbetstid. Satsningen beräknas leda till 10 000 nya tillsvidareanställda undersköterskor och vårdbiträden. Det är ett välkommet första steg. Det finns ett stort behov av ökade satsningar på yrkesutbildning inom välfärdsyrkena. Inte minst inom äldreomsorgen. Men för att det ska bli ett äldreomsorgslyft värt namnet behövs mer. Det behövs mer resurser till äldreomsorgen. Vi vet att välfärden, och inte minst äldreomsorgen, har varit underfinansierad under decennier. Genom att sätta sin hälsa och välmående på spel, har de anställda kompenserat för gapet mellan befintliga resurser och samhällets förväntningar. Coronapandemin har blottlagt problemet ytterligare men villkoren i välfärden kan inte komma som en överraskning för någon, framför allt inte för ansvariga politiker.

Kommunal bedömer att underbemanningen inom vård, skola och omsorg motsvarar cirka 50 000 heltidsanställda. Majoriteten av dessa behövs inom äldreomsorgen. För att komma tillrätta med detta behöver kommuner och regioner skjuta till cirka 30 miljarder kronor. Utöver den underfinansieringen som välfärden dras med idag kommer behoven av resurser att öka ytterligare under de kommande åren. Finansminister Magdalena Andersson redovisade för ett år sedan finansdepartementets beräkningar som visar att det år 2026 krävs en ökad finansiering med 90 miljarder kronor för att bibehålla 2019 års standard. De sista orden är viktiga. De innebär att med 90 miljarder kronor extra så kommer undersköterskor, vårdbiträden, barnskötare och alla andra som arbetar inom vård, skola och omsorg fortfarande sakna kollegor. Vi tar med oss underbemanningen in i framtiden. Det innebär att vi i till exempel äldreomsorgen skulle ha samma standard som innan coronakrisen med bland annat ett stort antal timanställda, delade turer, brist på yrkesutbildade och bristande kontinuitet.

Att medborgare har en fungerande välfärd oavsett var i Sverige de bor är en angelägenhet för oss alla.

För att vi år 2026 ska ha en välfärd där de anställda inte behöver stressa sönder sig behöver vi alltså, jämfört med år 2019, minst 120 miljarder kronor extra. De 90 miljarder kronor som Magdalena Andersson nämner och de 30 miljarder som behövs för att åtgärda den underbemanning som finns idag. Från detta ska visserligen det extra tillskott som riksdagen beslutat om för i år räknas bort, men behovet för de kommande åren är dock fortfarande långt över 100 miljarder kronor.

Förutsättningarna för att kunna skjuta till erforderliga resurser skiljer sig dock åt. Kommuner som idag har skattesatser som ligger under, och i vissa fall långt under, medelskattesatsen i landet har naturligtvis möjlighet att höja sina skatter och därmed lösa åtminstone en del av problemet. Många kommuner brottas dock med ansträngd ekonomi, trots att de redan idag har några av landets högsta skatter. Och även om vård, skola och omsorg är ett ansvar som ligger på enskilda kommuner och regioner har vi en skyldighet att gemensamt säkra finansieringen i hela landet. Att medborgare har en fungerande välfärd oavsett var i Sverige de bor är en angelägenhet för oss alla. Staten måste därför ta ett större ansvar och säkerställa den långsiktiga finansieringen av välfärden men också garantera likvärdiga ekonomiska förutsättningar för en jämlik välfärd över hela landet.

Coronapandemin har tydligt visat att de senaste decenniernas övertro på effektivisering, marknadsstyrning och privatisering har föranlett en allt för låg grundbemanning i många verksamheter inom välfärden. En ökning av antalet anställda är dock inte bara en fråga om att idag minska belastningen för de välfärdsarbetare som nu står i fronten i denna kris, det handlar också om att ge dem rimliga förutsättningar att orka arbeta inom dessa för oss alla så viktiga yrken. Och ska vi verkligen få ett äldreomsorgslyft krävs dessutom att tillsvidareanställningar på heltid, med hållbara scheman, blir norm även inom välfärden. Och naturligtvis ett rejält lönelyft för alla yrkesutbildade inom välfärden. Det är dags för en annan politik, det är dags att satsa på välfärden.

Torbjörn Dalin 
Chefsekonom, Kommunal