Valkvällen kommer minnas genom Sverigedemokraternas entré i riksdagen. Men valrörelsen? Hur kommer den gå till historien – som en om opinionsmätningar i stället för journalistik eller en om skatter och privat ekonomi? En gissning är att den skrivs in som den om Mona Sahlin.

Har någon svensk valrörelse varit så fokuserad kring en speciell partiledare? Löpsedel efter löpsedel om förtroendesiffror och krismöten. Det ironiska är att SVT:s vallokalsundersökning sedan visade att socialdemokratiska väljare fäste lite avseende vid person, men all vid politikens innehåll. För moderata väljare var förhållandet däremot motsatt.

Man kan inte förklara Socialdemokraternas dåliga valresultat med dagstidningarnas slagsida. Orsakerna är mer komplicerade. En är svaga kampanjmaskinerier. Redan i våras, i samband med skuggbudgeten, när oppositionen misslyckades att försvara en perfekt utformad fastighetsskatt sattes den tafatta tonen. För Socialdemokraterna börjar svaga valrörelser bli dålig tradition. Vem minns en som fungerade?

Inget säger att angreppen mot Sahlin kommer att sluta. De närmaste veckorna kan vi vänta oss den återkommande frågan om när hon avgår. Det började försiktigt från vänster i Arbetarbladet samt med spaningar i Aftonbladet och Dagens Nyheter i går. Om några dagar kan det ha accelererat till krav med versaler – från i första hand liberala ledarsidor och kommentariat.

Trycket kommer skapas utifrån, inte inifrån hennes eget parti. Det blir viktigt att hålla mot. Mona Sahlin måste få fullfölja sitt projekt att återge Socialdemokraterna politisk vilja och reformagenda. I det ingår rödgrönt samarbete och ett goodbye till fantasin om det egna partiet som universums centrum. Arbetet kräver tid. Det sker i ett stort europeiskt perspektiv. I alla länder ställer vänsterpartier samma frågor om hur en radikal och valvinnande politik kan se ut. Hela det socialdemokratiska projektet är på renoveringsarbete. Slutsatsen är inte annan i Sverige än i andra länder: långa dagar av politiska omprövningar återstår.

Under mandatperioden ska Miljöpartiet få nya språkrör. Lars Ohly kan förvänta sig en hård storm av kritik från vänster – han har kompromissat mer än någon annan i det rödgröna samarbetet. Därför kommer Mona Sahlin bli den sammanhållande kraften under fyra hårda år i opposition mot nya skattechocker, ettriga sverigedemokrater och inskränkningar av vanliga löntagares friheter. Det vet hela den borgerliga opinionskartellen. Det är mot henne de kommer sikta in sig. Hennes uppdrag blir svårt. Vem skulle klara det bättre?