Gårdagen kommer att gå till de socialdemokratiska historieböckerna – antingen som avgörande för partiets framtid eller som förödande. Partiet lade för första gången fram en gemensam valplattform med andra partier och fördjupade därmed det rödgröna samarbetet på ett sätt som ingen trodde möjligt när Göran Persson envist höll fast vid sitt mantra att han sökte förtroende för en socialdemokratisk– och enbart socialdemokratisk – regering och förlorade stort efter tolv års maktinnehav.

Det Mona Sahlin har gjort med Socialdemokraterna är viktigt och stort. Utvecklingen mot ett fördjupat rödgrönt samarbete var nödvändig för att reformera partiets inre liv och kultur samt för att kunna vara ett trovärdigt alternativ till den borgerliga alliansen. Det är dock naivt att förvänta sig att väljarna kommer att belöna just den interna processen.

När alternativen nu har blivit allt tydligare för medborgarna väntar därför den stora prövningen för Socialdemokraterna under ny ledning och i nya samarbetsformer. När Mona Sahlin presenterade valplattformen – ”Rödgrön regeringsplattform” – påminde hon inledningsvis om det historiska ansvar som hennes parti har tagit för Sveriges ekonomi. Det är på alla sätt symtomatiskt för den pågående valrörelsen: ansvarig, ansvarigare, ansvarigast, som fundament och förutsättning för all reformvilja. Anders Borg skrattar hela vägen till Finansdepartementet och Göran Perssons 1990-tal gör sig påmint: om man tar ansvar för ekonomin men inte människorna så ökar klyftorna.

Det hände under det senaste socialdemokratiska regeringsinnehavet – det läts hända.  Därför var det glädjande att se att det ord som dominerade den rödgröna skuggbudgeten också utgör basen för valplattformen: jämlikhet. Det viktigaste löftet från i våras var att klyftorna inte ska tillåtas öka och det förverkligas nu till konkreta politiska förslag för kommande mandatperiod.

En lagstiftad rätt till heltid kommer att ge alla de kvinnor som jobbar deltid ofrivilligt en bättre chans till ordentlig försörjning. Rot-avdragets fortsättning och utökande gör att även de som inte äger sin bostad får ta del av förmånen. Skattehöjningar för de allra rikaste och avskaffande av godtyckliga och icke-effektiva avdrag som det för hushållsnära tjänster gör att det blir mer resurser att omfördela i ett samhälle som de senaste fyra åren i snabbare takt än tidigare kluvits itu.

Ökad jämlikhet är högerns största skräck, nu när det har satts siffror och tabeller bakom dess idé. Därför angrips den från högern och därför är det rätt att de rödgröna fortsätter tala om den för att tydliggöra skillnaderna och vägvalen som den 19 september 2010 handlar om.

Om fyra år har Sverige antingen sjunkit djupare ner i tvåtredjedelssamhällets kvicksand eller påbörjat en återerövring av den jämlikhet som präglade landet fram till för några decennier sedan.