Mona Sahlin och Socialdemokraterna inledde sin valrörelse i Tantolunden på Södermalm i går. I praktiken är det nu dött lopp mellan blocken. Seger eller förlust? Succé eller fiasko? Allt är möjligt för Mona Sahlin 2010.

I hennes talarmanus stod att ”vi ska ha en socialdemokratiskt ledd rödgrön regering”. Men hon sa ”en rödgrön regering och den vill jag leda”. Kanske en inte helt oväsentlig nyansskillnad. Socialdemokratin ”kryddas” (hennes eget uttryck) av grönt och lite mer rött.

Valutgången avgörs under själva valspurten. Särskilt Socialdemokraterna måste mobilisera ”sina” väljare och borde kunna hämta hem röster både från soffan och bland vankelmodiga socialdemokrater.

Därför höll Mona Sahlin ett klassiskt socialdemokratiskt valtal och hyllade den svenska välfärdsmodellen och Sverige som ”världens modernaste land”, ett uttryck hon lånat från författaren Fredrik Lindström.

Mona Sahlins egen nyutkomna bok ”Möjligheternas land” argumenterar för att ett jämlikt samhälle gör det möjligt för människor att förverkliga sina livsdrömmar och färdas väl genom livet. Resonemanget återkom flera gånger i talet.

Men för att mobilisera och tydliggöra skillnaderna behöver Socialdemokraterna en klar motståndare. Vilket inte varit helt lätt på sistone. Moderaterna har ägnat sig åt ett slags reptrick och hyllat den svenska välfärden men i praktiken genomfört enorma skattesänkningar. Målet är förstås att minska det offentliga åtagandet. Det vill säga välfärdens omfång.

Men Mona Sahlin erbjöds en fribiljett till Rosenbad i lördags när Fredrik Reinfeldt lovade ytterligare skattesänkningar. Trots att han i Almedalen gav ett helt annat besked. Detta zick-zackande inger knappast förtroende. Reinfeldt försöker både lugna mittenväljarna och mobilisera sina kärntrupper – och desperat vinna tillbaka pensionärernas förtroende. Mona Sahlin toppade i går med ett tydligt vallöfte: den skillnad i skattesats som Reinfeldt infört mellan löntagare och pensionärer ska helt tas bort. En självklarhet. För alla utom skrivbordsteoretikern Anders Borg.

Valet om fem veckor kan avgöras med små marginaler – och av partier som i dag står utanför riksdagen. Mona Sahlin passade på att lyfta fram löneorättvisan mellan män och kvinnor. Om Gudrun Schyman tar ett par procent kan Feministiskt Initiativ mycket väl snuva de rödgröna på valsegern. Mona Sahlin fick talets längsta applåd när hon återigen förklarade att Sverigedemokraterna inte ska ges något politiskt inflytande. Allianspartierna är som bekant inte ett under av klarhet härvidlag. Mona Sahlin vill förhindra feministiska röstförluster och kan vinna sympatier genom att stänga dörren till främlingsfientligheten. Men framför allt handlar det om att mobilisera för den svenska välfärdsmodellen. Då är en valseger möjlig i ”möjligheternas land”.