Vaccinet är ingen belöning

ledare Det är märkligt att det här ska behöva sägas mitt i en pandemi, men: sjukvård ska ges efter behov. Därför är det stötande när Moderaterna ifrågasätter att socialt utsatta grupper kan komma att prioriteras för vaccinering.

Att hälsa är en klassfråga är ett välkänt faktum. Pandemin har dock blottlagt klyftorna i vårt samhälle på ett brutalt sätt. I den första vågen var risken att dö i covid-19 betydligt större för människor med låg inkomst i de mest utsatta områdena i Stockholm.

Risken att smittas och att dö av covid-19 är en klassfråga. Detta borde få vem som helst att bli arg. Och Ulf Kristersson är arg. Men tyvärr inte på detta.

Kristersson är istället upprörd över att faktorer såsom socioekonomi och materiella förhållanden ska beaktas i prioriteringsordningen för vaccinering.

Kortfattat ser prioriteringsordningen ut så här: äldre får sprutan före yngre, personer med kroniska sjukdomar före friska. Personer med lägre inkomst, kortare utbildning och som bor i socioekonomiskt utsatta områden löper större risk för sjukdom och död på grund av covid-19 och detta uppmanar Folkhälsomyndigheten till att man beaktar.

Detta är ingen konspiration, som vissa verkar tro, utan handlar om smittbekämpning.

Att prioritera dessa personer, precis som att prioritera utifrån ålder, kan alltså minska risken för död, allvarliga sjukdomsfall men också smittspridning och fullbelagda sjukhus. Det ligger också i linje med lagstadgade principen “den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården”.

Sjukvårdens uppdrag är att “medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador”. Söker en människa vård tar sjukvården hänsyn till vårdbehovet och den som är i störst behov kommer att prioriteras.

Eller som Johan Carlson, generaldirektör på Folkhälsomyndigheten, så enkelt konstaterade: “ Den som har störst behov av skydd mot covid-19 ska erbjudas vaccinet före den som löper lägre risk för allvarlig sjukdom och död”.

Att inte få vaccin ska inte heller användas som ”bestraffning” för att man erhåller bidrag eller är papperslös.

Det är faktiskt obegripligt att gå ut och rasa över en sådan sak. Av allt man kan vara arg på i denna pandemi så valde alltså Kristersson att gorma om detta. Men det stannar inte där.

Riksdagsledamoten Niklas Wykman (M) skriver till socialminister Lena Hallengren ”att de som jobbar och anstränger sig blir nedprioriterade”.

Ta och fundera lite på vad denna mening innebär. Vilken typ av sjukvård skulle Sverige ha om denna princip vore rådande?

Inte trodde jag att man skulle behöva säga det här men nu är det som det är: sjukvård är inget man förtjänar eller inte förtjänar. Mer specifikt: vaccin är ingen belöning, det handlar om smittskydd. Att inte få vaccin ska inte heller användas som ”bestraffning” för att man erhåller bidrag eller är papperslös. Sjukvårdens uppdrag är inte att agera domstol eller moralisk väktare. Sjukvården ska endast ta hänsyn till vårdbehov.

Någon måste fråga Kristersson om han motsätter sig den lagstadgade principen om vård efter behov? Vill han hellre att människor som kan betala för sig ska få vård före? Vill han att människor ”som anstränger sig” ska få vård före människor som ”inte anstränger sig”?

Vilken prioriteringsordning vill Kristersson hellre se? Det behöver väljarna få veta.

Att tidigt vaccinera dem som löper störst risk att smittas, och smitta andra, är självklart. Det räddar liv, det minskar den allmänna smittspridningen och ökar därmed skyddet för alla.

Det finns väldigt mycket man kan vara ledsen och arg över i denna pandemi. Att utsatta människor identifieras som viktiga grupper att vaccinera är inte en av dem.