Ledare Sysselsättningen i invandrartäta områden har varit oförändrad eller ökat, men förvärvsinkomsterna har minskat. En ny rapport från AgriFood Economics Centre borde bli en larmklocka.

Det finns en amerikansk delningsbild, en så kallade meme, där en man säger att ekonomin utvecklas fantastiskt med miljontals nya jobb.

Kassörskan mittemot på bilden svarar att hon har tre sådana jobb, men hon kan ändå inte betala hyran.

Fenomenet kallas working poor.

Är vi på väg mot samma utveckling här? En färsk rapport från AgriFood Economics Centre, ett samarbete mellan Lunds universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet, tyder på det. Rapporten studerar levnadsstandarden mätt som disponibel inkomst och jämför glesbefolkade områden samt invandrartäta områden med riksgenomsnittet. 1990 var levnadsstandarden något lägre i båda dessa områden, men sedan dess har något hänt. De glesbefolkade områdena har tappat 5 procentenheter, medan de mest invandrartäta har tappat hela 27 procentenheter.

 de nya anställningarna är lågbetalda 

Eftersom sysselsättningen i invandrartäta områden varit oförändrad efter krisen på 1990-talet, och till och med ökat efter 2008 års finanskris, är det anmärkningsvärt att förvärvsinkomsterna i invandrartäta områden fallit under hela perioden. En ökad sysselsättningsnivå är helt enkelt inte automatiskt förknippad med en starkare position på arbetsmarknaden för de med anställning.

En möjlig förklaring är att anställningarna för befolkningen i invandrartäta områden blivit svagare. I rapporten konstaterar Martin Nordin, docent i nationalekonomi med inriktning på arbetsmarknadsekonomi vid Lunds universitet, att ”resultatet tyder på att de nya anställningarna är lågbetalda och sannolikt ofta osäkra anställningar och deltidsanställningar”.

Motargumentet mot rapportens slutsatser är förstås att man inte kan jämföra med snittet när snittet ökar. Även de som förlorat har ju fått det bättre, det är bara det att de inte fått det lika mycket bättre som de som befinner sig högre upp.

Så kan bara den resonera som är obrydd om vad ekonomiska klyftor innebär. Så kan bara den resonera som inte förstår det grundläggande i att om vissa områden halkar efter i inkomst så innebär det också sämre förutsättningar för lokalt näringsliv.

Om inte ökad sysselsättning leder till ökad köpkraft bromsas lokalt näringsliv inom handel och service. Det gäller särskilt bland låginkomsttagare som spenderar en stor del av sin inkomst. Med tanke på de stora förhoppningar som knutits till servicesektorn när det gäller att skapa jobb för utrikes födda är detta ett stort problem i invandrartäta områden.

Det är tydligt att vi behöver diskutera inte bara sysselsättningsgrad utan också arbets- och anställningsvillkor. Om jobben längst ned på skalan har tillräckligt skamliga villkor kommer vi att ha farligt stora klyftor i samhället även vid låg arbetslöshet. En arbetslinje som förstärker utanförskapet kommer inte att lösa problemen i våra segregerade områden.