Bilden har tillhandahållits av debattörerna. Foto: Juan Manuel Muñoz

DEBATT Rapporteringen av händelserna i Chile är knapphändig och vinklad. Vi kräver därför att svensk media slutar att oreflekterat reproducera bilden som de chilenska medierna och i förlängningen den chilenska regeringen vill att vi ska se, skriver Rossana Dinamarca, bröderna Salazar samt ytterligare ett 50-tal debattörer.

Vi är många som med växande oro följer utvecklingen i Chile. Släkt och vänner skickar videor och foton från ett land under belägring. President Sebastián Piñera har satt in militären som tagit över gatorna. Undantagstillstånd har utfärdats i flera städer, men i svensk media är rapporteringen knapphändig och vinklad.

I Sverige finns det cirka 60 000 medborgare med chilensk bakgrund. Många av dem kom hit som flyktingar på 1970- och 80-talet under Augusto Pinochets militärdiktatur. Därför går det nu kalla kårar längst ryggraden på många svensk-chilenare när vi idag, 46 år efter militärkuppen 1973, ser bilder från Santiagos gator som skulle kunna vara hämtade direkt från diktaturens dagar. I videor på sociala medier syns hur poliser är delaktiga i plundring av affärer. Människor blir misshandlade av militär och polis och i dagsläget rapporteras om ett mörkertal av döda och tusentals frihetsberövade.

Det chilenska folket kräver presidenten Sebastian Piñeras avgång men Piñera slår ifrån sig och hävdade i ett tv-sänt tal på söndagskvällen att man befinner sig i krig mot en mäktig fiende. De enda som är beväpnade i den här kampen är militären och polisen som brutalt slår ner mot en obeväpnad befolkning som inte har annat än mobiltelefoner  och kastruller. Egentligen är det Piñeras regering som står för kriget mot det egna folket när de utövar sina demokratiska rättigheter.

Svensk media har i detta läge en viktig roll i att rapportera balanserat och nyanserat.

Svensk media har i detta läge en viktig roll i att rapportera balanserat och nyanserat. Varken SVT eller SR har egen korrespondent på plats i Chile. Istället har public service, liksom andra svenska medier referat till chilensk högermedia. Public service och andra medier har okritiskt reproducerat Piñeras manipulerade nyheter.

Rapporterna från Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent, Lotten Collin, är närmast direkta citat från chilensk media – som förmedlar den chilenska regeringens bild av händelserna. Ingen ansats har gjorts för att förmedla demonstranternas perspektiv eller intervjuat chilenare på plats. Henrik Brandão Jönsson skriver oreflekterat  i Dagens Nyheter (21/10–19)  att ”en general har tagit kommandot över huvudstaden Santiago och infört […] utegångsförbud, vilket inte inträffat i Santiago sedan demokratin kom tillbaka”. Nathan Shachar skriver i Dagens Nyheter (22/10–19)  att “minnet av dem som trotsade diktaturen med risk för livet har skänkt gaturadikalismen en glans av legitimitet”. En respektlös formulering mot alla som med risk för livet trotsade diktaturen. Ett ignorant uttalande som framställer barn och barnbarn till offer för militärdiktaturen som några bortskämda snorungar när de utövar sina demokratiska rättigheter och möts av beväpnade militärer.

Sveriges kolonialistiska syn på Latinamerika kommer också till uttryck när svenska medier fokuserar på rapporter om vandalism och plundringar. Det skapar ett sensationsbaserat narrativ människor beskrivs som irrationella över att man höjt priset för kollektivtrafiken med “endast” 50 öre. Istället för att visa bilder från de många och omfattande fredliga demonstrationerna väljer svensk media att publicera bilder där Chiles gator ser ut som katastrofområden. Var är bilderna på folket som utmanar eliten och en stat som till och med har privatiserat vattnet? Var är berättelserna om ungdomar som säger till statsmakten “Min farfar var rädd. Jag är inte rädd” och där folket uttrycker “Ni har tagit så mycket från oss att ni till och med har tagit vår rädsla. Vi är inte rädda längre.”

De oroväckande nyheter som nu når oss via sociala medier och via familj och vänner i Chile är, förutom att människor skadas vid fredliga manifestationer, att dödssiffran ökar och att människor, många unga, rapporteras som saknade. Allt känns skrämmande bekant och visar bara ytterligare att man försöker att få en opinion med sig för att berättiga militärens närvaro på gatorna samt försvara dess övervåld.

Vi kräver därför att svensk media slutar att oreflekterat reproducera bilden som de chilenska medierna och i förlängningen den chilenska regeringen vill att vi ska se. Vi kräver en kontextbaserad, nyanserad och saklig nyhetsrapportering där det vi ser och får höra direkt från Chile inte står i bjärt kontrast till det som skrivs i svenska medier. Vi kräver att svenska journalister tar sitt ansvar och vaknar upp ur sin koloniala dvala.

(Först igår landade SVTs utrikeskorrespondenter i Chile och nu är även SRs utrikeskorrespondent på plats.)

Macarena Dusant, konstvetare

Leonor Jaramillo Wastesson, lärare

Rossana Dinamarca, f.d riksdagsledamot

Irene Molina, forskare vid Uppsala universitet

Paloma Madrid, koreograf

Gonzalo Vargas/Talisto, musiker

Paula Urbano, konstnär

Cristian Quinteros Soto, konstnär

Hans Davis, konstpedagog och curator

Paloma Halén Román, arrangör och frilansskribent

Ofelia Jarl Ortega, koreograf

César Púas/Falakumbe, musiker

Susana Vallejos, arkeolog och doktorand

Carla Garlaschi/Princess Prada, konstnär

Macarena Cerda, barn- och ungdomsvetare

Yolanda Aurora Bohm Ramirez, författare och artist

Cecilia Ferrer Maldonado, student

Yanira Jimenez Arias, kommunikatör

Jeannette Montoya, pedagog och konstnär

Jorge Contreras, författare

Alejandro Montero Bravo, konstnär

Amanda Guerra, student

Karoline Montero Araya, bildjournalist

Emma Pizarro

René León Rosales, forskningsledare, Mångkulturellt centrum

Olinda Mena, ex presa política – Coordinadora europea de ex presos políticos Chilenos.

Amanda Ferrda, kulturskribent och koordinator, Grafikens Hus

Natalia PonceMontoya, student

Mireya Echevrría Quezada, chefredaktör Kontext

Mariana Luci Carvajal Zamora, Socionom och dramapedagog

Mariana Silv Varela, Textilkonstnär

Emma Dominguez, konstnär

Marko Saez, musikproducent

Patricia Palma, journalist

Ricard Estay, konstnär

Paola Zamora, curator

Masse Salazar, musikproducent

Salle Salazar, musikproducent

Cristian Dinamarca, musikproducent

Valeria Montti Colque, konstnär

Luis Ojeda Irarrazabal, Restauratör

Alicia Olivas Del Pozo, student

Johanna MoltSalinas, förskollärare

Amparo Ortea Rayo, psykolog

Alexis Zeiss, dokumentärfilmare

Alejandra Lundén, konstnär och språklärare

Carlos Martinez, konstnär

Irene Jería Lopez, lärare

Adelaida Gatica, ateljerista och keramiker

Pamela Leal Viñals, musiklärare och DJ

Luciano Leiva, curator och bokare

Cassandra Lorca Macchiavelli, inredningsarkitekt

Amparo Ortega Rayo, psykolog

Maria-José Iglesias Peralta, Statsvetare