ledare Chile står på randen till att välja en högerextrem president. Ska vänstern lyckas mota José Antonio Kast i grind krävs en mobilisering som landet inte sett motstycke till på decennier.
Minnet av den där entusiasmen, av känslan av att skapa historia, är en tvär kontrast mot dagens underströmmar. Nu, tio år senare, har folklig mobilisering för rättvisa och omfördelning mötts av en reaktionär och högerextrem rekyl. Valet av Jair Bolsonaro till Brasiliens president 2018 markerade kulmen på högerns långsiktiga attack på vänsterns landvinningar. Samma höger drog i trådar bakom kulisserna för att fängsla den tidigare presidenten Luiz Inácio Lula da Silva på tveksamma grunder.
Nu står även Chile på randen till att välja en högerextrem president. José Antonio Kast vann den första omgången i presidentvalet för någon vecka sedan. Inför den andra och avgörande omgången 21 december ställs han mot den yvige vänsterkandidaten Gabriel Boric. Kast, som bildade Republikanska partiet förra året, har trummat in budskapet att landet behöver hårdare nypor i kombination med privatiseringar och avregleringar.
Att, som SVT, beskriva honom som en traditionell högerpolitiker med konservativa värderingar är en grov missbedömning. Kast har i tal och utspel hyllat Augusto Pinochet personligen och hans repressiva politik under diktaturen. Hans bror, Miguel Kast, var arbetsmarknadsminister och centralbankschef under Pinochet. Och Kasts pappa var Michael Kast, en nazistofficer som flydde till Chile efter Nazitysklands nederlag i Andra världskriget.
Resultatet från den första omgången har kommit som en kalldusch för den chilenska vänstern. De massiva protesterna mot sociala orättvisor 2019, den så kallade sociala explosionen, tvingade fram en folkomröstning om Chiles övervintrade konstitution från diktaturåren. Segern fick progressiva partier att vädra morgonluft – och underskatta ytterhögerns sprängkraft.
Kast, liksom Bolsonaro i Brasilien, bygger retoriken kring ett slags fascistisk mytbildning. Invandrare, socialister och grupper som inte passar in har svikit landet, huggit det i ryggen. Konspirationer och paranoida teorier har stärkt Kasts position inom högern och splittrat väljarkåren. Den argentinske historikern Federico Finchelstein, som forskar om fascismens ursprung och väsen, ringar in varför den nya formen av fascism är så framgångsrik:
”Kast presenterar, liksom Trump och Bolsonaro, sin kandidatur som ett försvar av Chiles demokrati – mot totalitarism och fascism. Det är typiskt för propaganda av fascistiskt snitt att tala om frihet och demokrati, medan kandidaterna i själva verket representerar motsatsen.”
Drömmarna och förhoppningarna i den där varmkletiga och kvava lokalen i Rio de Janeiro känns avlägsna. Det som då framstod som omöjligt, på tvärs med historiens båge, är i dag snubblande nära att bli verklighet.
I de senaste två valen utnyttjade mindre än varannan väljare sin rösträtt. Ska vänstern lyckas mota Kast i grind krävs en mobilisering av väljarkåren landet inte sett motstycke till på decennier. Hoppet står därför till stora delar av befolkningen som mist förtroendet för det politiska systemet: arbetarklassen, fattiga och studenter. Vinner Kast backar Chile bakåt i tiden, rullar tillbaka progressiva reformer – och bevisar att Pinochets spöke ännu svävar över landet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
