Berättelsen om Uber må vara välkomponerad och medryckande. Men orättvisorna och samhällsproblemen består. 

Symboliken är nästan övertydlig.

Maktlösa människor döms för att de jobbat för Uber, ett globalt företag värderat till 65 miljarder kronor. Europachefens kommentar: »Vi ville testa den svenska lagstiftningen«.

Som om människor var bollar i en girig lek.

Kedjan av händelser kring det kontroversiella taxibolaget Uber, där 60 förare dömts för svartkörning, är det senaste exemplet på bolagets slavliknande anställningsvillkor och aggressiva marknadsstrategi. Transportarbetareförbundets ordförande Markus Pettersson träffar rätt när han kallar bolagets behandling av sina förare för »kanonmat«.

Fallet Uber kan ses som utropstecknet till en tid med en absurd övertro på att företag och innovation i sig förändrar samhället i positiv riktning. Nya teknologiska innovationer – telegrafen, radion, bilen – har genom historien setts som början på en ny och bättre era. Vi har fått höra att nya varor och tjänster kommer att revolutionera de mänskliga relationerna, ja rentav upplösa sociala band och hinder.

Berättelserna må vara välkomponerade och medryckande – men fortfarande falska.

I Guy Debords Skådespelssamhället från 1967 – som bland annat inspirerade majrevolterna 1968 – beskriver han dåtidens besatthet vid varor och konsumtion som ett skådespel. Medborgarna blir till passiva åskådare, en publik, som hänförs av det kapitalistiska skådespelet på scenen. Det som skimrar har blivit en religion.

Parallellen till vår tid är slående.

Gång på gång blir vi så förblindade av det nya som imponerar – vare sig det är kromade bilar eller smarta appar – att vi tappar perspektivet. Ny teknologi är ofta smidig och löser problem, men den omvälvande potential som innovationens apostlar tror på finns helt enkelt inte. I själva verket består samma orättvisor och samhällsproblem nu som innan Iphone, Uber eller Tesla.

Makten är fortfarande ojämnt fördelad. Människor hindras fortfarande av ekonomiska och sociala strukturer. Vi lever fortfarande i ett ojämställt samhälle. Problemet är inte i första hand att enskilda ägare eller företagare är giriga – även om det existerar.

Snarare är Uber-dramat ett tecken på ett systematiskt och strukturellt problem i samhällsekonomin: glappet mellan politikens krympande verktygslåda på nationell nivå och ett globalt kapital som svävar bortom lagar och demokratiska beslut. De svenska Uber-förare som nu dras inför domstol är offren som hamnar i kläm.

Slöjan har lyfts av. Skimret har lagt sig. De senaste exemplen på teknisk innovation är på många sätt imponerande, men det är dags att vi flyttar blicken. För i slutändan, när teknikromansen lagt sig, är det människor av kött och blod som finns kvar. Somliga med mycket makt – alltför många utan.