Politik Tack och lov är väljarna inte lika endimensionella.

I veckan basunerade medierna ut att väljarna anser att Sverigedemokraterna har bäst kriminalpolitik.

Enligt Ipsos anser nämligen 25 procent att just Åkessons parti är bäst i den grenen.

Men vänta nu… 25 procent är ju bara några få procentenheter mer än vad SD har i opinionsstöd.

Det måste rimligen betyda att 75 procent anser att deras politik inte är bäst när det gäller att komma till rätta med buset?

Dessa 75 procent fördelar sin gracer på olika partier, men de gillar uppenbarligen inte SD:s kriminalpolitik.

Jag kliar mig alltid i huvudet när den där sortens undersökningar presenteras. Vad står procentsiffrorna för egentligen?

I Ipsos undersökning ”vinner” Socialdemokraterna sjukvårdsfrågorna, där 29 procent rankar partiet som etta.

S vinner därutöver en hel radda frågor, som Skola och Utbildning, ekonomin, äldreomsorgen och jobben.

Det är förstås utmärkt för Socialdemokraterna att man toppar så många frågor som väljarna anser är viktiga. Men 29 procent är också lägre än den andel som säger att de skulle rösta på Socialdemokraterna, vilket är ungefär 35 procent just nu.

Och 71 procent anser alltså inte att S har den bästa sjukvårdspolitiken.

I det läget kan man förstås påstå att S vinner sjukvårdsfrågorna. Men om jag hade varit Magdalena Andersson hade jag ändå väntat med att korka upp champagnen.

Och hade jag varit Moderatledare hade jag nog inte ens funderat på den saken.

Moderaterna toppar bara två frågor – försvaret och företagandet – och det är förstås ett underbetyg åt ett parti som sitter på regeringsmakten.

Jag hävdar inte att det är omöjligt att dra intressanta slutsatser av mätningarna.

Dels är det utan tvekan viktigt för partistrategerna att studera tendensen. Hur stödet förändras över tid.

Dels vet vi sedan tidigare att ett parti som ”vinner” den fråga som just nu diskuteras mest, den som står på dagordningen, också kan dra enorm nytta av detta. Miljöpartiet, som ligger etta när det kommer till miljöpolitik, skulle nog önska att miljö- och klimatfrågorna hade en lite mer framskjuten position i debatten. Och utan ett sådant samband skulle det inte gå att förklara SD:s framgångar under en period då flyktingfrågan nästan var det enda som diskuterades i svensk offentlighet.

Däremot går det alltså inte säga att ”väljarna anser att SD har bäst kriminalpolitik”. Eller att väljarna anser att S har bäst sjukvårdspolitik.

För en förkrossande majoritet är av en annan uppfattning.

Och tack och lov är inte heller väljarna lika endimensionella som tidningsrubrikerna. De flesta har en eller två frågor som i högre grad än andra avgör vilket parti de röstar på. Men de gör en sammanvägning, och där spelar allt från sakfrågorna, partiledarna, traditionen i röstbeteende och vilka frågor som just nu står på dagordningen en roll.