Den svenska taxibranschen präglas av skattefusk, dåliga arbetsvillkor och snedvridet utbud. Utan en återreglering är det omöjligt för seriösa företag att bedriva en fungerande affärsrörelse, skriver Transportarbetareförbundet.

Den svenska taxibranschen avreglerades 1990. Avregleringen saknar motstycke i västvärlden och fick negativa konsekvenser för både företagare och anställda. Många trodde säkert att branschen skulle anpassa sig till de nya förutsättningarna. Men Svenska Transportarbetareförbundet visar i sin rapport: Taxibranschen i Sverige, att så inte är fallet.

Det viktigaste argumentet för avregleringen 1990 var att det då var svårt att få tag i en taxi. Idag vet vi att detta endast åtgärdats i storstäderna. I många mindre orter är det tvärtom svårare att få en taxi idag. Förutom detta har en rad nya problem vuxit fram. En grå arbetsmarknad – i många fall underbyggd av skattefinansierade lönebidragsanställningar samt skattefusk – dumpar både löner och villkor. Denna prisdumpning medför att oseriösa åkerier blir mer konkurrenskraftiga vid offentliga upphandlingar – en ordning som hotar taxiförarnas arbetsvillkor på grund av att de seriösa taxiföretagen slås ut.

I storstäder har utbudet exploderat och överetableringen är ofta mycket omfattande. I till exempel Stockholm har antalet taxibilar ökat med 60 procent sedan avregleringen. Detta har skapat en snedvriden konkurrenssituation där utbudet på taxibilar är långt större än efterfrågan. När det finns få körningar per bil blir det svårt att få lönsamhet och den enskilde föraren blir lidande då denne får spendera flera timmar av obetald arbetstid i väntan på nästa kund.

Transport anser att det behöver införas en etableringskontroll i varje kommun för att begränsa problemen. Utan en återreglering är det omöjligt för seriösa företag att bedriva en fungerande affärsrörelse med goda marginaler och schysta arbetsvillkor.

I städerna finns även ett utrymme för oseriösa företag att verka. Deras affärsidé är att lura turister och andra okunniga genom att ta ut ockerpris. Förutom de förtroendeproblemet som Sverige får som turist – och affärsland leder dagens fria prissättning även till en osund konkurrens som endast gynnar oseriösa företag. Därför måste det införas en maxtaxa för en taxiresa i Sverige.

I mindre samhällen dominerar offentligt upphandlade tjänster som sjukresor, skolskjutsar och färdtjänst. I glesbygden blir taxi närmast en del av kollektivtrafiken och det lokala taxiföretaget är här helt beroende av de samhällsbetalda resorna som finansieras av kommun och landsting.

När de lokala taxiföretagen inte kan konkurrera vid offentliga upphandlingar, på grund av att det företag som lägger lägsta pris vinner upphandlingen, tvingas de lägga ned sin verksamhet. Detta har lett till att det idag blir allt svårare att få tag på en taxi efter arbetstid. Värst är det i Kronobergs län där antalet taxibilar minskat med 42 procent sedan avregleringen.

Med detta som bakgrund måste varje kommun och landsting utnyttja de offentliga upphandlingarna för att främja seriösa företag med lokal förankring. Något som skulle få positiva effekter för både förarna, företagen, kunderna och kommunen. Dagens upphandlingar gynnar istället de företag som dumpar villkoren i syfte att erbjuda det lägsta priset.

Lars Lindgren

förbundsordförande Svenska Transportarbetareförbundet

Mattias Schulstad

utredare Svenska Transportarbetareförbundet