ledare Skolan kan inte fortsätta sortera barn så att de inte klarar kunskapsmålen. Elever går inte i skolan för att vara lönsamma, utan för att utbilda sig. Experimentet med deras framtid måste upphöra.
Barn behöver bada i svenska men de får knappt en dusch, säger läkaren Catrin Sjökvist i ett reportage i Sydsvenskan, om 3- och 4-åriga barn i Malmö som inte kan språket, trots att de gått på svensk förskola och är uppvuxna i Sverige. Det är dessa barn som sedan ska bli godkända i grundskolan, klara gymnasiet och få en chans att studera på högskolan.
»Vi vet att en lyckad skolgång är den viktigaste skyddsfaktorn i ett barns liv,« skriver Linnea Lindqvist i En tickande bomb.
Hennes bok om skolsegregationen, som kom i höstas, är aktuell i debatten om barn som inte lär sig svenska och Sveriges stora problem med våld och skjutningar. Den är både upprörande och uppmuntrande.
Upprörande för att hon så tydligt visar hur kunskapsklyftorna och de materiella skillnaderna växer mellan barn i »tillvalsskolor och frånvalsskolor«.
Uppmuntrande för att hon ändå tror att det är möjligt att få till en mer likvärdig skola.
Linnea Lindqvist, är rektor på den kommunala Hammarkullsskolan i Göteborg, tillika engagerad debattör i skolfrågor, på Twitter, som @rektor_Linnea och i egen blogg.
»Vi har skapat ett skolsystem som är konstruerat så att vissa elevgrupper misslyckas i skolan och det förstör samhället. Det är detta som är den tickande bomben«, sammanfattar hon.
Föräldrar vill fortsätta sortera elever, skolföretag vill fortsätta tjäna pengar och borgerliga partier vill fortsätta avveckla den gemensamma skolan.
I Hammarkullen kan barnen erbjudas att »gå ärenden« åt gängen på torget, redan i lågstadiet. De ser sällan sina föräldrar gå till jobbet, de bor trångt och har ibland inte tillräckligt med mat eller kläder för kyla och regn.
Förutom materiell fattigdom beskriver boken även en annan brist på resurser: Ett språkligt armod som uppstår när en låg andel av eleverna har svenska som modersmål: Deras förråd av ord räcker inte för att klara studierna, samtidigt möter de aldrig barn som talar svenska obehindrat.
»Jag brukar säga att i min skola träffas elever från hela världen, utom från Sverige«, skriver hon.
En fråga som skaver i henne är »hur eleverna i särskilt utsatta områden ska lyckas erövra ett akademiskt språk när de inte träffar andra elever med svenska som modersmål.»
Den frågan borde skava i fler.
Men på Hammarkullskolan finns sedan två år också ett »skolbibliotek i världsklass», nämligen det som hon själv startat och som häromdagen fick ett välförtjänt pris av fackförbundet Dik. Trots att hennes lågstadieskola bara har 200 elever har de numera en egen skolbibliotekarie, som väljer ut böcker, har boksamtal och bidrar till att intresset för litteratur är på topp. Nu sitter eleverna och läser både i biblioteket på rasterna och efter skolan.
Hennes initiativ borde bli en nationell satsning, oberoende av kommunala budgetar!
För det tar tid och krävs disciplin att lära sig ett språk. Rektor Linnea blir provocerad av alla erbjudanden från dem som vill komma och lära barnen dans och graffiti. »Det finns en syn på eleverna i förorten att det skulle vara dans och graffiti de behöver när de i själva verket behöver mer undervisning i svenska.«
»Skolåret har 178 skoldagar och vi får inte slösa bort en enda av dem. Varenda undervisningsminut gör skillnad för eleverna.«
De olika villkoren mellan olika elevgrupper handlar inte minst om förväntningar på framtiden.
Det gör något med ett barn när föräldrarna inte försörjer sig själva och de inte träffar några elever med annan bakgrund, påpekar författaren.
Skollagen ger alla elever rätt till utbildning av hög kvalitet. Skolan ska kompensera för elevers olika förutsättningar. Ändå har föräldrars utbildning fått ökad betydelse för hur barnen klarar studierna.
Trots läsa-skriva-räkna-garantin från 2019 är det alltför många som inte ens klarar att gå ut grundskolan med fullständiga betyg.
Vi är långt från den utveckling Stefan Löfven (S) ville se i boken Det starka samhällets revansch i valrörelsen 2018:
»Inom skolan ska vi bort från ett system som kräver resurs- och röststarka föräldrar för att barnen ska få en bra skolgång. Istället ska vi skapa jämlika och högpresterande skolor där fastighetsägarens och fastighetsskötarens barn sitter bredvid varandra i bänkarna, spelar pingis tillsammans på rasterna, och kunskapen de insamlar inte bestäms av deras föräldrars plånbok.«
Om skolan ska bli likvärdig på riktigt måste bostadssegregationen lösas, marknadsstyrningen avskaffas, och skolvalet reformeras i grunden, skriver Linnea Lindqvist. Hon säger ja till förslagen från utredningen om en mer likvärdig skola, som bland annat vill ändra regler för skolpeng och skolval. Något även Socialdemokraternas arbetsgrupp för jämlikhet föreslår, tillsammans med att »vinstjakten ska stoppas«, i en debattartikel i DN.
På hennes åtgärdslista finns även:
- Lovskola i tidiga årskurser, som staten finansierar.
- Samverkan mellan skolan, socialtjänst, polis och fältarbetare redan från årskurs ett, »eftersom dessa elever ofta plockas upp av ungdomar redan under lågstadiet.«
- Skolsociala team som samarbetar med vårdnadshavarna redan när barnen är små.
- PAX, en vetenskaplig metod för konfliktlösning och samarbetsövningar som skapar studiero i klassrummet. Med verktygslådan har en klass på Linnea Lindqvists skola gått från att kunna arbeta ostört i cirka 10 minuter till att kunna arbeta ostört i drygt 40 minuter.
Trots att stora liberala skolreformatörer redan under 1800-talet såg att skolan skulle vara gemensam och elever inte skulle delas upp efter föräldrarnas bakgrund har vi en rörelse åt motsatt håll: Föräldrar vill fortsätta sortera elever, skolföretag vill fortsätta tjäna pengar och borgerliga partier vill fortsätta avveckla den gemensamma skolan.
I SvT-dokumentären De utvalda barnen skildras hur elever utsattes för en pedagogik som berövade dem både lärande, språk och livschanser utanför den slutna waldorfskolans värld.
Det är lätt att bli upprörd över detta experiment med barnens kunskaper, fysiska och psykiska hälsa.
Men även nu pågår ett experiment i många skolor. Med skillnaden att det rör hundratusentals elever och vi låter det ske rakt framför våra ögon.
Som Linnea Lindqvist skrev på Dagens Arena:
När vi styr skolan utifrån principerna om konkurrens och kostnadseffektivitet berövar vi eleverna möjligheten till likvärdig utbildning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
