Häxornas färd mot Blåkulla inleder i morgon påskhelgen. Många arbetsplatser stänger igen några extra dagar. Som tur är gäller det långt ifrån alla arbetsplatser. Påskäggen kan fyllas i matbutiker. Med eller utan kvast kan vi färdas med kollektivtrafiken. I hemtjänsten och äldreboenden fortsätter verksamheten, som alla dagar under året.

För många av dem som arbetar under storhelger har årets avtalsrörelse gått in i slutfasen. I förra veckan varslade Handels om strejk på lager och i butiker från den 13 april. Kommunals och SKL:s förhandlingar intensifieras i nästa vecka. Handels krav, som även Kommunal driver i sina förhandlingar, är 860 kronor i löneökning för anställda i detaljhandeln och 100 kronor extra i jämställdhetspott. Poängen med jämställdhetspotten är att tillåta högre löneökningar än det av industrin satta märket 2,6 procent för att utjämna löneskillnader mellan kvinno- och mansdominerade yrken. I praktiken innebär den extra hundralappen att löneskillnaderna inte ska tillåtas öka ytterligare, vilket riskerar att bli resultatet om alla yrken ges samma procentuella löneökning.

Årets avtalsrörelse pågår samtidigt som Centerpartiet och Folkpartiet har föreslagit sänkta ingång- och ungdomslöner i bland annat kvinnodominerade arbetaryrken. Även arbetsgivarorganisationer har uttalat att sänkta löner är en bra idé. Ännu har inte jämställdhet använts som en av poängerna i lönesänkardebatten. Men vem vet, kanske är det nästa utspel. Alliansen har flitigt missbrukat jämställdhet som argument för allt från den sänkta restaurangmomsen till RUT-avdraget.

Vårt samhälle behöver påsköppet i vård, omsorg och butiker. Alltså behöver såväl löner som arbetsvillkor vara åtminstone rimliga. Lägre löner för att yrkena är kvinnodominerade – med tunga lyft och deltidstjänster satta i system – är för att tala klarspråk inte det.

Därför är det viktigt med LO-samordningens uttalade stöd för Handels krav. Lyckas Handels att därmed spräcka märket får det betydelse även för Kommunals möjligheter att höja medlemmarnas löner, både i kronor och i jämförelse med andra yrken.

Politiker som är intresserade av lönebildning och arbetsmarknad bör hålla sig borta från avtalsrörelsen och lönenivåer. Ägna i stället er kraft och energi till att fundera över vad ni vill erbjuda för arbetsvillkor i offentlig sektor framöver. För vi kan inte acceptera att välfärden subventioneras med för låga löner.

Det behövs en strategi för hur såväl barnskötares, vårdbiträdens, lärares och sjuksköterskors löner ska höjas. Både för att komma till rätta med de strukturella löneskillnaderna och för att offentlig sektor, som vi vet, är en framtidsbransch med ständig efterfrågan.