krönika Låt inte Sverigedemokraterna göra pensionsfrågan till ännu en fråga som handlar om invandrare och svenskar, skriver Håkan Svärdman.
I Sverige har vi tradition av att försöka finna breda politiska lösningar när det gäller försvaret, energi, kommunikation och pensioner. Det har sina fördelar för långsiktighet och stabilitet för såväl statsfinanser som medborgare. Men det kan också som i pensionsfrågan förlama en politisk och demokratisk debatt.
För både försvaret och pensioner är den politiska processen till och med formaliserad i den så kallade försvarsberedningen och pensionsgruppen som består av ledamöter från riksdagspartierna. Här upphör likheterna. Medan försvarsberedningens ledamöter inte skyr öppen strid inför en stundande överenskommelse om ett framtida försvarsbeslut, har pensionsgruppen snarare agerat som ett hemligt sällskap fram tills de har kommit överens om något, vilket dessvärre händer allt för sällan.
I gruppen gäller nämligen vetorätt, vilket kräver enighet för att beslut ska realiseras. En komplikation i sammanhanget är att riksdagsoppositionens ledamöter i gruppen givetvis inte är förtjusta i att låta den sittande regeringen få nöjet att ta åt sig äran för förbättringar som tillfaller pensionärerna.
Under det senaste året har de lyckta dörrarna till pensionsgruppen gläntat och ett uppskruvat tonläge har kunnat noterats. Det som har fått känslorna att svalla är att gruppens ordförande, och till lika socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi, allt mer hårdnackat kräver höjd pensionsavgift. Upprördheten steg ytterligare när det blev känt att Shekarabi hade beställt en utredning om pensionsavgiftshöjningen hos ett privat konsultbolag.
Fackföreningarna gläds däremot. Samtliga fackliga centralorganisationer, TCO, LO och Saco, stödjer kravet på höjd pensionsavgift. Det skulle göra det allmänna pensionssystemet tryggt och säkert samt skapa förutsättningar för konkurrenskraftiga kollektivavtalade tjänstepensioner.
M och KD vill vrida pensionsfrågan ur Socialdemokraternas händer. Samtidigt är de angelägna om att få bort pensionsfrågan från en eventuell regeringsförhandling med SD.
Ett genombrott i diskussionen om pensionsavgiften levererades av Pensionsmyndigheten nyligen. De visade att en höjning kan få en omedelbar effekt för både dagens och morgondagens pensioner till en kostnad på drygt 12 miljarder kronor.
Den politiske superstrategen, förre statsministern Göran Persson, har sagt att pensionerna kommer att bli den stora valfrågan 2022. Han har säkert utgått från de väsentligaste matematiska och taktiska variablerna. Låt oss börja med matematiken. Antalet pensionärer är idag 2,3 miljoner. Antalet personer som under den kommande mandatperioden kan förväntas gå i pension är drygt 400 000. Då blir antalet totalt 2,7 miljoner och det preliminära antalet röstberättigade i valet 2022 är 7,5 miljoner. Alltså är 36 procent av väljarkåren då pensionärer.
Pensionsfrågan kan därför förväntas bli viktig för många väljare.
När det gäller taktiken så är jag övertygad om att Moderaterna och Kristdemokraterna vill vrida pensionsfrågan ur Socialdemokraternas händer. Samtidigt är de angelägna om att få bort pensionsfrågan från en eventuell regeringsförhandling med Sverigedemokraterna.
Det är bland medelålders män och pensionärer som Sverigedemokraterna har sitt starkaste stöd. Det är förvånande att de ännu inte har drivit pensionsfrågan hårdare. Deras kärnväljare är upprörda över att de inte efter ett hårt arbetsliv, inte sällan inom LO-yrken, får en så pass låg pension. Vi är nog inte långt borta från att Sverigedemokraterna driver denna fråga i samma riktning som de andra frågorna som de driver.
Varför ska en invandrare få ett grundskydd som pensionär som inte skiljer sig så nämnvärt från den pension som har krävt 40 års arbete i Sverige för att skrapa ihop? Så kommer man säkert att ställa grupper mot varandra.
Och det är inte osannolikt att moderater och kristdemokrater hakar på för att försöka nå regeringsmakten. Och så får vi ännu en fråga som splittrar Sverige och ökar polariseringen.
Det behöver inte bli så. Men då måste pensionsgruppen både tåla och öppna sig för en offentlig debatt och samtidigt leverera det som är gruppens uppgift. Det vill säga ett pensionssystem som är rättvist, robust och ger både dagens och morgondagens pensionärer en möjlighet att leva ett gott liv och förverkliga de drömmar man har burit på under sitt yrkesliv.
Klarar man inte det riskerar pensionerna att bli en fråga som för det främlingsfientliga Sverigedemokraterna in i Rosenbad.
Och pensionsgruppen blir ett minne blott.
Håkan Svärdman är samhällspolitisk chef på försäkringsfacket Forena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
