Debatt Ända in på 70-talet tvingades föräldrar lämna bort barn med funktionsnedsättning. Staten har inte bett om ursäkt för sin behandling eller försökt hjälpa de som drabbades. Det skriver Margareta Persson, tidigare ordförande för Handikappförbunden/Funktionsrätt Sverige och författare till en ny bok om ämnet.
”Lämna bort barnet och glöm!” Så löd uppmaningen till mödrar ända in på 1970-talet, om barnet fötts med en synlig funktionsnedsättning. Barn som exempelvis saknade armar kunde få stanna på sjukhus och spädbarnshem i flera år innan man hittade fosterhem åt dem. De som föddes med Downs syndrom lämnades oftast till institutioner och blev kvar där. En del av barnen som lämnades bort har nyss firat sin 50-årsdag. Och föräldrarna som gjorde som läkarna sa har aldrig glömt.
Fortfarande på 1970-talet fick många barn med funktionsnedsättningar inte gå i skolan hemma. De fick bo på skolinstitutioner och bara komma hem några gånger om året. Stora sovsalar och sträng disciplin var vanligt. Flera talar idag om ”flashbacks” från skoltiden. Plötsligt händer något som triggar i gång minnen som gör väldigt ont.
Samhällets psykiska och ibland även fysiska misshandel av barnen med funktionsnedsättningar skedde när samhället i övrigt genomförde en rad reformer för andra barn.
Många var också de barn som fick vistas månader på sjukhus för smärtsamma behandlingar – utan föräldrar. Trots att man då visste hur skadligt det är för barn att vara på sjukhus ensamma. Vittnesmålen om okänslig personal är många. ”Vi fick inte gråta, då skulle våra föräldrar inte få besöka oss”, har flera berättat. Fortfarande finns det en gråt som har fastnat.
En av dem som drabbades av 1960 – och 1970-talens synsätt är Monicka Zachari. Hon fick vara långa perioder på sjukhus som litet barn utan sina föräldrar, placerades på en institution och sedan på Tomteboda, skolan för synskadade barn många mil hemifrån. ”Jag är asförbannad på experterna som lurade mina föräldrar, eftersom jag aldrig hade behövt bo på institution”, säger hon. Idag är hon leg. arbetsterapeut och tillgänglighetskonsult, gift, har barn och barnbarn. Men hur samhället behandlade henne som barn har gett ärr: ”Tillit till andra är det som är mest skadat hos mig.”
Nästan alla har idag läkarskräck efter de bryska behandlingar de utsattes för. Idag vet man att ”kroppen minns”. Många har vittnat om ett ”hål i själen”. ”Alla vuxna svek”, är återkommande kommentarer. Separationsångest är vanligt och en del har aldrig vågat gå in i en kärleksrelation av rädsla för att bli övergivna.
De barn med intellektuell funktionsnedsättning som helt lämnades bort fick växa upp på institutioner som oftast var kärlekslösa, de fick liten eller ingen stimulans, miljöerna var mycket torftiga med outbildad personal. Många barn fick gå till sängs tidigt på dagen och kunde bindas i sina sängar.
Samhällets psykiska och ibland även fysiska misshandel av barnen med funktionsnedsättningar skedde när samhället i övrigt genomförde en rad reformer för andra barn. Och när alla talade om vikten av att barn behöver en nära relation till sina föräldrar. Men det gällde alltså inte för barnen med funktionsnedsättningar.
Staten har inte bett om ursäkt för sin behandling eller försökt hjälpa de som drabbades. Funktionsrättsrörelsen har krävt det i flera år. ”Jag vill ha upprättelse för min förlorade barndom”, säger Monicka Zachari.
Samhället har däremot försökt ge upprättelse till andra grupper som behandlades illa. Myndigheten för delaktighet har visserligen fått ett mindre uppdrag av regeringen att öka kunskapen om institutionstiden för personer med intellektuell funktionsnedsättning och belysa vanvård. De borde få i uppdrag att belysa hur nästan alla barn med funktionsnedsättningar blev drabbade och ge förslag på hur de drabbade personerna kan ges stöd i dag.
Margareta Persson, tidigare ordförande för Handikappförbunden/Funktionsrätt Sverige och författare till boken Lämna bort barnet och glöm. Om barnen med funktionsnedsättningar när välfärdssamhället byggdes.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
