Vesna Prekopic

Med utnämningen av Alice Bah Kuhnke som kulturminister följde en mängd förminskande uttalanden om hennes förmåga att klara jobbet. Låt henne börja sitt arbete innan någon dom fälls.

Åsikterna om den nya kulturministern Alice Bah Kuhnke har gått från “lysande” till “ett skämt” från sekunden hon offentliggjordes. Alice Bah Kuhnke var den stora skrällen när de nya statsrådsnamnen lästes upp. Flera ministrar var självklara, några väntade, och en verkade vara helt oförutsägbar.

Mer förutsägbart var dock det mikrodrev som direkt sattes i gång. Alice Bah Kuhnke förminskades och förlöjligades på ett ovärdigt sätt på både löpsedlar och i sociala medier genom att hennes mångåriga yrkeskompetens inom bland annat samhälls- och demokratifrågor helt försvann. I stället har hennes tv-karriär i ett barnprogram lyfts fram i både infantiliserande rubriker och insinuationer på att hon därmed inte skulle fixa jobbet.

Åsa Linderborg är en av dem som reagerat kraftigt mot utnämningen. I Aftonbladets direktsändning efter offentliggörandet blandar hon sakliga invändningar, som att en kulturminister bör ha profilerat sig inom kulturpolitik, med att påstå det vara ett populistiskt val som handlar om att nischa in kulturen på att bara handla om barn. Vad får Linderborg att tro det? Inte ett gammalt barnprogramsjobb som kulturministern hade för 22 år sedan hoppas jag?

I dagens Aftonbladet menar Åsa Linderborg att ett problem är att kulturministern kommer sätta tvångströja på kulturen genom att alltid koppla ihop den med demokrati.

“Kulturen kan få oss att provoceras, spränga gränser, få oss att ifrågasätta normer. Och kulturen har också en central och viktig roll i att ifrågasätta makten – inte minst den politiska makten. Kulturen har ett egenvärde”, säger kulturministern till Sveriges Radio.

Hur kan detta ses som en tvångströja?

Kloka Bengt Göransson (S), som tidigare i sin roll som statsråd ansvarat för utbildning och kultur kommenterade i Kulturnytt Alice Bah Kuhnkes utnämning med “omvärlden tror alltid att titulaturen spelar stor roll, men en ministers styrka avgörs i budgeten”. 

Alice Bah Kuhnke har kanske inte den kulturpolitiska bakgrund som vissa önskat. Men jag tror att hon kan använda sin erfarenhet från tidigare uppdrag och arbeten till att hitta vägar in i budgeten, och därmed in i kulturen i praktiken. Money, talks.

Ska någon kritik riktas någonstans är det mot hela valrörelsen. Varför fick inte kulturfrågorna ta plats? Framför allt är det obegripligt när kultur- och demokratifrågor nu så starkt knyts samman. Hur ser S och MP ideologiskt på kulturens roll som samhällsbärande fundament? Om man nu gör det? Likvärdighet i skolan är självklart, men varför är inte kulturens betydelse för samhällsmedborgaren lika självklar?

Jag tror inte att Åsa Linderborgs farhåga att allt skapande nu ska filtreras genom en PK-tratt blir sann. Däremot hoppas jag att Alice Bah Kuhnke klarar trycket från alla som inte tror på henne innan hon ens visat var hon står i kulturpolitiken. Hon är trots allt kulturminister för att hon anses kompetent för just den rollen.