Även om republikanernas högerflygel vinner senaten i dag, så förlorar de den igen om två år. Men reformer måste till för att demokraterna inte ska slarva bort vänstersvängen.

I dagens val kommer demokraterna antagligen förlora sin majoritet i senaten. Barack Obamas inrikespolitiska maktlöshet ökar då ännu mer och högern kan fira en symbolisk seger.

Men amerikansk politik är sedan några år motsägelsefull. Landets medborgare rör sig nämligen inte alls i republikansk riktning. De största optimisterna verkar i stället, helt oväntat, finnas på demokraternas vänsterflygel, bland de som kallas “liberals”.

Den republikanska valvinden är svag, men märkbar. Obamas impopularitet har präglat hela valrörelsen. Han är inte välkommen någonstans. Två av demokraternas kandidater till senaten, där en tredjedel av platserna ska väljas, har inte ens velat svara om de röstade på honom i presidentvalet.

Det är enkelt att förstå missnöjet med Obama. Arbetslösheten är fortfarande hög. Sjukförsäkringen sjösattes med ett datorsystem som inte fungerade. Beredskapen för ebola är ett nationellt haveri. Han framstår som högdragen och är svag som opinionsbildare.

Demokraternas väljare drivs dessutom inte alls av samma starka övertygelser som republikanernas. De är därför svårare att få till vallokalerna vid mellanårsval.

Av kongressens två kammare är den ena, representanthuset, i praktiken säker republikansk mark hela 2010-talet tills att valdistrikten ska justeras igen. De som gäller nu är ritade för att gynna republikanerna maximalt. Ett exempel: Obama vann Ohio med 51 procent, men ändå är 75 procent av delstatens delegater i representanthuset republikaner. Fifflet med valdistrikten är ett tecken på högerns desperation; de håller på att tappa greppet.

Högutbildade i de utsprawlade metropolerna, alla slags minoriteter, kvinnor, ungdomar och de med lägst inkomster har blivit demokraternas vinnande allians. Det är grupper som växer. Man brukar beskriva det som den demografiska omställningen. Men även värderingarna förändras i liberal och socialdemokratisk riktning. För demokraterna återstår att omvandla stödet till fungerande reformer. Annars kan det som nu ser ut att utvecklas till en stabil majoritet — en vänstersväng för hela USA — slarvas bort.

Opinionsmätningarna inför senatsvalet vittnar om den här pågående förändringen. Republikanerna borde enkelt svepa hem stora valsegrar i konservativa delstater som Georgia, Iowa och North Carolina. Men de tvingas kämpa som djur, trots en impopulär president och mellanårsvalens automatiska fördelar.

Sedan 1970-talet har demokraterna i varje presidentval tvingats kämpa i seg uppförsbacke. Nu är rollerna ombytta. Om Hillary Clinton blir kandidat 2016, och absolut inget tyder på något annat, startar hon med vinnande fördel. Det är hon som står i samklang med majoriteten. Även om republikanernas högerflygel vinner senaten i dag, så förlorar de den igen om två år. De är införstådda med läget.