Ledare Behoven i offentlig sektor är stora i många kommuner, ändå vill Kristdemokraterna straffa de som höjer skatten. 

Det har länge funnits en populär sång inom svensk Stockholmshöger: sången om det orättvisa kommunala skatteutjämningssystemet som stjäl Stockholmarnas surt förvärvade pengar och lägger dem på djurparker, nöjesfält och annat slöseri i socialdemokratiskt styrda kommuner.

Ibland handlar sången om hur mycket skatten skulle kunna sänkas i Stockholm om vi inte kompenserade kommuner för olika förutsättningar, men ofta har den varit renodlat populistisk. ”Hellre 1 600 gymnasielärare i Stockholm än ett nytt konserthus i Malmö” skrev Moderaterna i Stockholm 2015.

I valrörelsen tar nu Kristdemokraterna retoriken ett steg till och föreslår en skattebroms för kommuner. Ebba Busch kallar det till och med för en ”slöseribroms”. Förslaget går ut på att kommuner som höjer skatten ska straffas med lägre statsbidrag. Tanken med det är enligt KD att det ska tvinga kommuner att ”fokusera på besparingar och kärnuppdrag som vård, skola och omsorg”.

Det är i praktiken bara besparingar inom kärnverksamhet som ger några synbara och bestående effekter på budgeten

Ebba Busch har själv varit kommunpolitiker och borde veta vad en kommuns skattepengar används till. De går nästan helt och hållet till skola, socialtjänst och verksamhetslokaler. Andra verksamheter som till exempel kultur- och fritid är kaffepengar i sammanhanget. Att en redan pressad kommun samtidigt ska kunna fokusera på besparingar och kärnverksamhet är därför en illusion. Det är i praktiken bara besparingar inom kärnverksamhet som ger några synbara och bestående effekter på budgeten.

Hög kommunalskatt är inte heller någon bra indikator på slöseri. Det skiljer över 6 kronor i kommunalskatt mellan Dorotea och Österåker, men det är antagligen svårt att hitta någon som kan visa att den kommunala servicen är onödigt hög i Dorotea. TCO konstaterade i samband med sitt remissvar på den senaste utredningen om skatteutjämningssystemet att skillnaderna mellan kommuner är stora ”utan att det kan anses avspegla aktiva politiska prioriteringar i service- och avgiftsnivåer”. De stora skillnaderna i kommunalskatt beror helt enkelt på olika förutsättningar i form av skattekraft, demografi, geografi och socioekonomi, alltså sådant som det kommunala skatteutjämningssystemet är tänkt att kompensera för. Alla kan se att det inte lyckas tillräckligt bra. Ändå vill Kristdemokraterna göra saken värre för glesbygden.

Ökade behov i äldreomsorgen eller nödvändiga investeringar för att hantera klimatförändringar gör nämligen att både Dorotea och Österåker kan behöva höja skatten framöver. Kristdemokraterna vill då straffa Dorotea hårdare. En skattehöjning i en glesbygdskommun med en skattesats ovanför genomsnittet ska straffas med 40 procent avdrag. En skattehöjning i en välmående lågskattekommun ska bara straffas med 25 procent. Det är en logik som är svårbegriplig för ett parti som vill vara det nya landsbygdspartiet, men framförallt vore det förödande för glesbygden.