Jan Björklund sätter spiken i alliansens skolpolitiska kista när han fortsätter sitt korståg mot forskning och beprövad erfarenhet.

Trots att både regeringen och den samlade svenska skolexpertisen talar emot betyg i årskurs 4, envisas alliansen ihop med Sverigedemokraterna att få igenom denna onödiga och oönskade skolreform.

Att Jan Björklund fortfarande upprepar sitt mantra om ordning och reda och att han skyller skolans resultat på alla andra än sig själv är väntat. Men att hans tankesätt har letat sig in i Anna Kinberg Batras syn på vad som felar i svensk skola är olyckligt.

Bland det sista Jan Björklund hann göra som utbildningsminister var att tillsätta en utredning som förordade betyg i årskurs 4. Utredaren och hjärnforskaren Martin Ingvar konstaterar i sin utredning att tidiga betyg kommer vara till hjälp för både lärare och elever för att höja de sviktande resultaten. Det är inte många som håller med honom.

Utredningen skickades under hösten 2014 till ett sjuttiotal remissinstanser. 35 av 44 svar är negativa till betyg i årskurs 4. Skolverket, Skolinspektionen, skolledarförbundet och lärarfacken är några av alla som inte vill ha reformen. Särskilt inte innan betygen i årskurs 6 har utvärderats.

Hur många gånger ska alliansen osynliggöra och ignorera vad skolkunniga experter och forskning har att säga? Enligt Anna Kinberg Batra har alliansen utvecklat sina förslag om tidiga betyg i samråd med expertis. Vilken expertis det är kan hon inte svara på, men hänvisar till partisekreteraren Tomas Tobé, som hon kallar för skolexpert. Det är närmast genant.

Det har påpekats om och om igen att den samlade expertisen avråder från ett införande av betyg i årskurs 4. Kungliga Vetenskapsakademiens arbetsgrupp för Framtidens skola konstaterade nyligen att det inte finns forskningsstöd vare sig internationellt eller nationellt för de positiva effekter för barnens lärande som alliansen hävdar att tidiga betyg ger. Det lyssnas tyvärr inte på det örat.

Istället ska man nu tvinga igenom en reform som saknar stöd hos lärare, skolledare och forskare. Allt för att obstruera för regeringen att kunna lägga tid och resurser på de reformer som verkligen behövs.

Ett tydliggörande av blockpolitiken i all ära, men det börjar likna en fars när alliansen så desperat vägrar släppa den ideologiska prestigen. Jan Björklund och Anna Kinberg Batra sätter spiken i alliansens egen skolpolitiska kista när de fortsätter sitt korståg mot forskning och beprövad erfarenhet.

Skolan är fortfarande en av de viktigaste väljarfrågorna. Gustav Fridolin kan för tillfället luta sig tillbaka och låta alliansen sänka det sista av sin egen trovärdighet på det området. Det är ett gyllene läge för regeringen att göra frågan till sin, för Jan Björklunds tid är inte längre nu.