Varför tar Fredrik Reinfeldt inte i stället chansen att just i dag sätta spår i internationell politik?
Stockholm är en ockuperad stad. Helikoptrar smattrar över Strömmen. Pendlare uppmanas stanna hemma. Operapremiärer ställs in. Den främmande presidenten har anlänt i en svart bil med 13 centimeter pansarplåt under fötterna.
Till vilken nytta är det egentligen?
Fredrik Reinfeldt har nämnt att han vill glänsa om svensk välfärdspolitik för sin amerikanska gäst. Kanske tänker han på sommarens rysare i svensk sjukvård. Eller hur skolsystemet friställer elever efter konkurser och avslöjanden om organiserad pennalism. Planerar han att de tillsammans ska öppna ett slumpmässigt urval orange kuvert med pensionsbesked?
Att leta efter moderat regeringspolitik i välfärdspolitikens frontlinjer är ett högriskprojekt. Den enklaste följdfråga kan få förfärliga konsekvenser. Vem vill se Reinfeldt sjunka samman i introvert mummel? Det kan plötsligt bli uppenbart att de båda länderna har en sak gemensamt: att det mesta blir sämre. Jämlikheten minskar i hög hastighet, infrastrukturen förfaller och avmoderniseringen rullar på.
Varför tar Fredrik Reinfeldt inte i stället chansen att just i dag sätta spår i internationell politik?
1. Han kan berätta att Sverige ändrat sig och nu tänker ta emot minst tio av de oskyldigt fängslade som USA vill frige från Guantánamo.
2. Han kan protestera mot drönarkriget med samma intensitet som utrikesminister Anna Lindh hade när Bushadministrationen genomförde den första utomrättsliga avrättningen i Jemen. Sedan också förklara att Sverige vill vara värd för en internationell konferens med början 2014 om drönare och rättsregler.
3. Han kan avslöja att Sverige tänker ge Edward Snowden medborgarskap och skydd om han vill bo här, och att regeringen nästa vecka ska presentera den så kallade Snowdenprincipen: att demokratisk övertygelse är viktigare än lojalitet till staten.
4. Han kan berätta hur han i helgen läste Lena Sundströms bok ”Spår” och blev så omskakad att regeringen nästa vecka tillsätter en sanningskommission om fallet Agiza och Alzery för att klarlägga både Sveriges och USA:s roller.
5. Han kan ångra att Sverige, tillsammans med Storbritannien, stoppade en klargörande utredning i EU:s regi om massavlyssningen och förklara att han nu tar initiativ till ett nytt försök.
6. Han kan sympatisera med den amerikanska gästens upprörda kommentarer till dödsskjutningen av Trayvon Martin i Florida och berätta hur svensk polis i våras dödade en 69-årig man i Husby. Tillsammans kan de föreslå ett samarbete på regeringsnivå mellan EU och USA för att utrota strukturell rasism och klassförakt i statsapparaterna.
Inget av detta kommer hända. Men när staden ändå står stilla kan man tillåta sig en upplyst dagdröm. I morgon återkommer den enkla frågan: till vilken nytta? Hade det inte varit bättre om den amerikanska gästen åkt direkt till Ryssland?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
