Ledare Högern tycker uppenbarligen att ekonomisk vinst ska vara privat, men förlust bäras kollektivt. Och förslagen att sänka skatten på ISK-konton har kommit oberoende av konjunktur.
Det ryktas att det finns en majoritet i riksdagen för att kompensera ISK-sparare när räntevågen nu sköljer över oss. Detta ska ske genom att riva upp senaste höjningen av ISK-skatten. Motiveringen: en rädsla för kostnadschock och att det är oroliga tider. Nu sitter vi alla i samma båt.
Det gör vi dock absolut inte.
Den senaste vändan kring ISK-kontona bygger på samma märkliga logik som präglat försvaret av sparformen från start. Inom den tankevurpan kan var och en av oss privat investera i vår framtid, och det gemensammas roll är att underlätta denna ensamhobby.
Kapital ska beskattas och bidra till det gemensamma
ISK motiverades med att sparformen skapade enklare regler för att spara och deklarera. Men rädsla för pappersarbete och krångel var nog inte anledningen till att svenska småsparare inte kunde börja leva på avkastning av kapital. ISK ”råkade” ju också bli skattemässigt förmånligt jämfört med annan kapitalbeskattning, betydligt mer förmånligt än lönearbete. Och ISK nyttjades sedan främst av de som redan hade pengar att investera i aktier.
Så vem är egentligen denna typiska ISK:are, som hjältemodigt ska räddas från statens klåfingrighet?
59 procent av alla vuxna svenska medborgare sparar inte i ISK alls – vilket kan bero på att de, som det heter i radioreklamen, har för mycket månad kvar i slutet av pengarna. Endast omkring 2 procent av de som använder sparformen har mer än en miljon kronor på sitt investeringskonto, de flesta har under 100 000 kronor. Den lilla majoriteten som har mer än en miljon har dock ofta betydligt mer än så. De har ökat sina kapitalinkomster avsevärt under högkonjunkturen och på grund av ISK-formen betalat väldigt lite i skatt.
Att så många rycker ut för att dalta med den minoriteten i samhället när ekonomin slår över kanske grundar sig i en impuls att identifiera sig med sin ambition, snarare än ens faktiska verklighet.
Men dagdrömmandet får inte gå hur långt som helst.
Sverige bör absolut inte sänka skatten på ISK. När räntan var låg sågs det som naturligt och smart att spara i ISK, sparformen var gynnsam för de få just på grund av politiska beslut som sas verka för de flestas bästa. Nu, när räntorna stiger, ska risken plötsligt kollektiviseras, staten ska rycka in.
Högern tycker att ekonomisk vinst ska vara privat, men förlust gemensam. Det är viktigt att komma ihåg att C och M även ville sänka skatten på ISK i somras, trots ett väsenskilt börsmående.
Att utnyttja den befogade rädslan i en kris för att man inte vill betala skatt är cyniskt. Kapital ska beskattas och bidra till det gemensamma. Det är även rimligt med tanke på att människor föds med och får kapital på många djupt orättvisa sätt. Och de allra flesta, även bland svenska ISK-sparare, har inte råd med att en vision om gemensamma investeringar i framtiden spricker för att en minoritets egennytta prioriteras.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
