Ylva Julén (Bild: Pelle Seth)

debatt I ett läge där så många som möjligt nu måste hållas på fötter så borde regeringen titta på det paket som Danmark erbjuder sina medborgare, skriver Ylva Julén.

Dagsbild ur närmiljön: En mamma som utstrålar stabilitet, står i kön på apoteket, hämtar astmamedicin på recept. Uttag medges ej. Kvinnan stammar, och går. Då ropar apotekaren på henne, erbjuder sig diskret att betala… Kvinnan börjar gråta.
– Jag har i alla fall jobbet kvar, säger apotekaren.
Dammluckorna öppnas nu. Massuppsägningar och samhällskollaps. Och efter avslutad karantän väntar post-corona-depressionen.

Hur bör då samhället möta det som sker? Som apotekaren? Eller vill vi låta mamman och övriga nitlottspersoner i corona-tombolan, falla?

Danmark, ett land jag knappast högaktat på senare år – går på apotekarens linje. Med ett unikt räddningspaket riktat till alla som arbetar. Mamman på apoteket i Stockholm – en driftig frilansare, skulle fått stöd i Danmark, liksom hennes timanställde man.

Danska partiledare enades under förra veckan från vänster till höger, om en samhällssyn och ett hjälppaket som över en natt omdefinierar det danska samhället till en plats där människor är trygga och hjälper varandra.
Strategin att möta corona-inbromsningen inkluderande spås ge såväl mänskliga som samhälleliga vinster.

Det danska hjälppaketet riktas åt två håll. Medborgarnas fokus är dock tydligt. Företagsstödets lönekompensationsdel är riktad så att 90 procent av lönen, upp till 26 000 Dkr/mån, utbetalas i ersättning under förutsättning att den anställde inte avskedas.
För Danmarks medborgare är stödet brett och kraftfullt – alla som arbetar oavsett anställningsform har rätt till kompensation, för heltid 23-26.000 Dkr/mån.
Alla anställningsformer innefattas – kontrakt eller muntlig överenskommelse, månadslön, timlön, visstids- och behovsanställning. Frilansverksamhet – anställd eller egenföretagare godkänns, projekt under utveckling innefattas, dvs alla som arbetar. Löneavier eller skattekonto räcker som bevis. Principen är enkel: fyll i en blankett – påvisa det jobb du förlorat – du beviljas stöd. Omgående. Misstänksamhet hör inte hemma i denna situation. Poängen är att snabbt få alla i trygghet. Även arbetslösa, studenter ochsjukskrivna får stöd och lättnader, och flera socialt riktade åtgärder är på väg. Ingen ska hänga i luften.

De svenska krisåtgärderna skiljer sig från de danska än så länge. Företagen står i fokus och ska värna jobben. Men företagens uppgift är att se till sin egen överlevnad.

Det danska hjälppaketet omfattar 3 månader, men kommer vid behov att förlängas upp till ett år. Med paketet följer en försäkran till folket – vi har råd med detta. Bedömningen är att motsatsen blir mera kostsam.
Effekten av en lugnande garanti om stöd utan dröjsmål till var och en som förlorat sitt jobb, kan vi just nu studera i realtid. Ro, säger många danskar. Full kreativitet, säger andra. Hatbrott och mobbning ligger nere, och folk hjälper varandra på ett nytt sätt.

Jag är ingen nationalekonom. Bara en hyfsat vaken samhällsmedborgare.
De svenska krisåtgärderna skiljer sig från de danska än så länge. Företagen står i fokus och förhoppningen är att de ska värna jobben. Men företagens uppgift är att se till sin egen överlevnad, mer än så kan vi inte förvänta oss av dem. Så länge deras ansvar inte regleras.

Den gängse arbetsgivarregeln just nu tycks vara att muntliga scheman och uppgjorda planeringar plötsligt ”inte finns” – jag ser det hända gång på gång bland lojala personer som jobbat länge i företag med värdegrund och etik. Trots att de betalat skatt och har löneavier som visar hur de jobbat, kvalar de inte in i a-kassans definition på ”arbete”. Sak samma med frilansare, ofta akademiker med långa utbildningar. De fleta med ”otrygga anställningsvillkor” utestängs från trygghetssystemet – inte för att de inte jobbar. Utan för att definitionen på arbete hänger kvar i en 60-70-talsbild av arbetsmarknaden. ”Otrygga anställningar” är dock gängse anställningsform idag i många branscher, och en lekmannagissning är att de omfattar 15 procent av arbetsmarknaden (säkert i underkant…).
Det betyder att hundratusentals arbetande medborgare just nu exkluderas från trygghet, utifrån en skiljelinje som saknar relevans i dagens arbetsmarknad. Till de exkluderade hör också alla pensionärer – en tredjedel – som måste jobba så länge de kan. Exempelvis arbetade 52 procent av landets 67-åringar – med minst 3 års eftergymnasial utbildning – år 2015. Även de är utestängda från arbetslöshetsersättning, då 65 år är maxålder för A-kassa.
De som just nu lider skada, men hänger löst och ”inte räknas” omfattar således långt fler än 15, kanske 20 procent.

Tillbaka till corona och en annan aspekt – den solidariska: hundratusentals söker nu desperat efter jobb. Uppmaningen att stanna hemma om du är sjuk slår slint då även Försäkringskassan avvisar otrygga jobb. Slopad karensdag är ett slag i ansiktet på den som på grund av timanställning eller frilansjobb får sin SGI nollad, och riskerar att bli vräkt. Just nu ställs en moral- och etikfråga på liv och död: ska vi blunda för att medborgare med “otrygga anställningar” går under?

Mitt förslag är att agera snabbt och enat.
Kan Danmark prioritera en kompensation på 23-26 000 Dkr/mån till alla och envar som skulle arbetat, så kan Sverige. Jag utgår – i humanismens namn – från att regeringen avser att agera, men tvekar inför kostnaden. I så fall – se det hela som en investering! I att ha kvar ett samhälle. Se det som en kraftsamling framåt. Värna det småskaliga att finnas kvar…
Om vi påstår att tro, vilja och utveckling kan övertrumfa depression – då rör vi oss åtminstone i god riktning. Det mänskliga bidraget kan inte överskattas i detta läge, medborgare och småföretag som hålls om ryggen kan vara uppe på hästen i samma stund vi blåser faran över!

Säkert en onödighet, men för klarhets skull vill jag påpeka att jag här inte argumenterar för att allt framledes ska snurra som det hittills gjort. Tvärtom, jag tror tid för eftertanke ger perspektiv. Men vägvalet blir nästa steg. Nu först, bara: rädda samhället! Vårt broderland visar att det går.

Bollen är kastad – hur snabbt kan alla medborgare inkluderas?

 

Ylva Julén
Manusförfattare, regissör för film och scen, samt lektor i manusutveckling.