ledare Den här veckan börjar en brittisk domstol pröva om Wikileaks ledare Julian Assange ska utlämnas till USA. Där riskerar han att dömas för spioneri till sammanlagt 175 års fängelse. Detta för att 2010 ha avslöjat amerikanska militära hemligheter, bland annat hur en USA-helikopter brutalt sköt ner ett dussin civila i Bagdad.

Även om hjälteglorian från förr har falnat en hel del, argumenterar ändå en vältalig opinion av läkare, IT-aktivister och journalister mot ett utlämnande av Assange.
Flera av dem som tycker så, säger uttryckligen att man måste bortse från att Assange är en osympatisk person. Viktigare är att försöka värna press- och yttrandefriheten. En fällande dom mot Assange vore ett rejält skrämskott mot visselblåsare och grävande journalister överallt i världen.

Dock ställer fallet Assange också frågan om WikiLeaks på senare år förlorat sin idealism och värdegrund, att sanningen ska står över politiska hänsyn.
För på hösten 2015 skrev nämligen Julian Assange i ett twitter till sina närmaste att det vore bäst om republikanerna vann det kommande amerikanska presidentvalet. Detta eftersom han ansåg att Hillary Clinton var en ”sadistisk sociopat”.
När den ryska underrättelsetjänsten GRU året därpå hackat tusentals interna mail från Clintons presidentvalskampanj och börjat läcka dem, hörde WikiLeaks av sig till de ryska officerarna. Assange ville gärna utåt stå för att i fortsättningen publicera de komprometterande mailen, eftersom de då skulle få ett högre genomslag än annars. Och så blev det.

Valforskare menar därför att WikiLeaks spelade en viktig, kanske avgörande roll för hans valseger.

Demokraternas konvent, som var tänkt att försöka samla det splittrade partiet, slutade efter WikiLeaks avslöjanden i kaos. Medierna frossade förstås i att höga demokrater i mailen tvivlade på Hillary Clintons kapacitet som president. Journalisterna sa att WikiLeaks var källan, trots att de flesta journalister visste att det var ryssarna som hackat fram mailen.
Och republikanernas Donald Trump jublade på valmöte efter valmöte om allt skit som kommit fram om motståndarna.  ”WikiLeaks, jag älskar WikiLeaks”, kunde han ropa, i takt med de växande opinionssiffrorna de sista veckorna före  presidentvalet.
Trump vann, men med bara 73 000 rösters marginal. Valforskare menar därför att WikiLeaks spelade en viktig, kanske avgörande roll för hans valseger.
Vad som skett var att Julian Assanges organisation, som i det förflutna stått för tydlig anti-korruption, här i praktiken lierat sig med några av vår tids mest korrupta politiker, Vladimir Putin och Donald Trump.

En bild av korruptionen är att Trump nyligen lagt sig i hur långt fängelsestraff hans kompis och tidigare rådgivare Roger Stone skulle få.  För att skydda presidenten hade denne ljugit inför kongressen, hotat vittnen och undanhållit dokument om den ryska inblandningen i valrörelsen 2016.
Stone, mångårig expert på dirty tricks i valkampanjer, har bland annat velat dölja att han haft kontakt med Assange och på förhand kunnat informera Trumps valkampanj om mailen som WikiLeaks skulle publicera.
När fyra domare velat ge Stone mellan sju till nio års fängelse, har presidenten twittrat om att det vore ”horribelt”.
Detta Trumps inhopp i domstolarnas självständighet har lett till stor turbulens. De fyra domarna har i protest hoppat av målet. Mer än 2 000 höga jurister och domare har i ett öppet brev krävt justitieminister William Barrs avgång, eftersom denne pressad av Trump vacklat om hur hårt straff Stone borde få.
Efter all juridisk kalabalik blev Stone till slut i torsdags dömd till 40 månaders fängelse och dryga böter.
Men han och andra kriminella Trump-medarbetare står förmodligen på tur för att få nåd av presidenten.
Denne har nämligen i dagarna demonstrativt påbörjat en serie benådningar, bland annat av en guvernör som dömts för att ha velat sälja en kongressplats, ett solklart fall av korruption.
Skulle Trump också benåda sin gamle kompis Stone har vi det yttersta beviset på hur korrumperat Vita Huset är och hur skakig den amerikanska demokratin blivit.

Assange då? Det har surrats om att han också skulle få nåd, för att han är så sjuk eller för att de brott han anklagas för inte ägt rum i USA.  Men den president som en gång i världen sagt sig älska WikiLeaks, har slutat säga så.
Nu är det viktigare för Trump att klämma åt de självständiga medier han hatar, att en gång för alla göra dem till ”folkets fiender”. Så om den brittiska domstolen kommer fram till att Assange kan utvisas till USA blir han förmodligen dömd där.