Lisa Nåbo

debatt Antalet dödade och våldsutsatta kvinnor i nära relationer borde ha väckt ett ramaskri för längesen. Att vända utvecklingen kräver både skärpta straff, stärkta kvinnojourer och prat om samtycke, skriver Lisa Nåbo, polisstudent och förbundsordförandekandidat till SSU.

De senaste tre veckorna har fem kvinnor mördats av män de har eller har haft en relation med. Även om det är många fall på kort tid nu är detta inget nytt fenomen. Sedan år 2000 har 315 kvinnor mördats av sin tidigare eller nuvarande partner. 254 barn under arton har förlorat sin mamma. Var tredje vecka mördas en kvinna av sin partner och 1 av 6 kvinnor utsätts för våld i nära relation. 

Det här är siffror som borde ha lett till ramaskri för längesen. Tyvärr har mäns våld mot kvinnor inte fått tillräckligt stort utrymme i samhällsdebatten. De senaste dagarna har det dock vänt tillfälligt, fler lyfter det i sociala medier och partiledarna har kallats till samtal. Det är välkommet. Men nu måste politiken också gå från ord till handling och genomföra åtgärder som leder till att mäns våld mot kvinnor upphör. 

Att kvinnor mördas av sin partner är den yttersta konsekvensen av patriarkatet och mäns våld mot kvinnor. Att utsätta den man lever tillsammans med för våld är enligt mig ett av de grövsta brotten. I hemmet ska man känna sig trygg och säker. Den man lever tillsammans med ska man älska och man skadar inte den man älskar. 

Som blivande polis kommer jag göra allt jag kan för att lagföra dessa avskyvärda brott. Polisen behöver få mer resurser för att kunna prioritera att utreda dessa brott.

Men det räcker inte med polisiära insatser, hela samhället behöver mobilisera för att motverka mäns våld mot kvinnor. Vi behöver både vara hårda mot brotten här och nu men också mot dess orsaker. Jag tycker att regeringen behöver genomföra följande åtgärder:

  • Höj straffen för kvinnofridskränkning och att bryta mot kontaktförbud. Möjliggör användning av fotboja och häktning i högre utsträckning för att förhindra att män kan begå ytterligare våld mot kvinnan i väntan på rättegång.
  • Prioritera resurser till tjej-och kvinnojourer samt skyddade boenden. Tjej- och kvinnojourer gör ett viktigt arbete för att ge stöd och hjälp till kvinnor som försöker lämna en våldsam relation. Tyvärr får de kortsiktiga anslag och kan inte planera sin verksamhet och runt om i kommunerna är det fler som lämnar över ansvaret till privata aktörer som inte har samma uppbyggda kompetens som kvinnojourerna.
  • Skola och myndigheter bör agera på signaler tidigare. Ofta möter kvinnor som utsätts för våld flera myndigheter och trots att det finns signaler på att något är fel så agerar ingen på grund av stuprörsstrukturer, bristande samverkan och föråldrade sekretessregler. Det här behöver få ett slut. Alla myndigheter bör få ett ansvar att agera på signaler om att en kvinna utsätts för våld. Det är också viktigt med civilkurage hos var och en av oss – larma om du exempelvis hör våld hos din granne.
  • Prata mer samtycke i skolan. Dessa brott begås på grund av män med vidrig kvinnosyn. Ofta läggs ansvaret på kvinnan och man frågar: varför lämnade du inte då? Det måste vara slut på skuldbeläggande av offren. Ansvaret ska läggas där det hör hemma: hos männen som slår kvinnor. I skolan kan vi lägga grunden till en bättre kvinnosyn genom att prata mer om samtycke och den destruktiva mansnormen. 

Mäns våld mot kvinnor gör mig förbannad. Ojämställdheten i samhället var en av anledningarna till att jag engagerade mig politiskt i Sveriges största feministiska ungdomsförbund SSU och att jag nu utbildar mig till polis.

Jag hoppas att frågan kommer få det utrymme den förtjänar framöver och att riksdagspolitikerna nu går från ord till handling och genomför reformer som tar oss mot ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor. De förslag jag nämnt vore viktiga steg på vägen.

 

Lisa Nåbo, polisstudent och förbundsordförandekandidat till SSU