Västvärldens beskrivning av Ryssland som en grå monolit, en homogen massa, som luras av Putins manövrer går inte ihop.
1978. 1979. 1981. 1982. 1983. Samtliga VM-guld. När den sovjetiska hockeyfabriken, ”The Big Red Machine”, är som allra bäst tycks landslaget oslagbart. Sveriges landslagstränare Tommy Sandlin får frågan om det blågula laget någonsin kommer besegra det sovjetiska. Svaret: ”Nej, det tror jag faktiskt inte”.
Det är mer än bara sport, det är lika mycket en geopolitisk vagel i ögat på väst i allmänhet och USA i synnerhet. Krutov, Larionov och Makarov är inte bara hockeyspelare, de är superhjältar och ambassadörer för ett land i realsocialismens turbulenta slutfas.
Sedan rasar allt samman, staten och samhället liksom idrotten. De röda stjärnorna från landslaget lämnar en efter en landet för professionella karriärer i den nordamerikanska hockeyligan NHL.
Chockterapi, stapplande demokrati och skakig ekonomi har för alltid förändrat den ryska självbilden och landets plats på den globala arenan.
Det är också så vi måste förstå Vladimir Putins nationella projekt. Allt från reviderade historieböcker, som glorifierar såväl tsardömet som Stalins terrormaskineri, till invasionen i Ukraina handlar om att fylla den ryska staten med nytt innehåll.
Det nyligen inrättade Eurasiska ekonomiska samarbetet, som än så länge bara består av tre länder, är den givna motpolen till det EU Kreml greppar verktyg för att hantera och begränsa. Ett ukrainskt medlemskap är bara en tidsfråga, hoppas Kreml.
I Kalle Kniiviläs fina reportagebok, ”Putins folk – Rysslands tysta majoritet” (bokförlaget Atlas), får vi möta människorna som faktiskt lever under den nuvarande regimen. Som ser förändringarna på nära håll.
I intervju efter intervju berättas om splittrad sovjetnostalgi, de tuffa åren under Jeltsin och hur det börjar ljusna under Putin. Lönen betalas ut i tid. Det byggs bostäder. Och landet tycks än en gång bli en röst att räkna med globalt. Att det förekommer röstfusk och allvarliga inskränkningar av pressfriheten är inte lika viktigt.
”De flesta jag känner är för Putin, så klart”, som Jevgenija från Sjumerlja uttrycker det.
Västvärldens beskrivning av Ryssland som en grå monolit, en homogen massa, som luras av Putins manövrer går inte ihop. Han och en klar majoritet av befolkningen delar en längtan efter en era där Ryssland återigen väcker både beundran och rädsla.
Invasionen av Ukraina sammanfaller med ett nytt ryskt VM-guld. Ryska sportskribenter talar om en ny guldera. Kontinental Hockey League – som bildades 2008 med det uttalade syftet att konkurrera med NHL – har lyckats vända lämmeltåget västerut. Alltfler NHL-stjärnor lämnar Nordamerika för en liga med färre talanger, men tjockare lönekuvert. Landets förvandling har bara börjat.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
