Ledare Den snabbt växande gig-ekonomin har skapat en ny oreglerad sektor där anställda för det mesta saknar rätt till socialt skydd och trygg försörjning. Företagen tar inte sitt ansvar och tvingar regeringen att agera. Det finns bara ett krux. Ännu har regeringen inte presenterat några konkreta förslag.
Foodora använder cykelbud för att leverera mat till den som gör beställningar via en app. I höstas strejkade 102 cykelbud i Norge som jobbade för företaget. Efter en månads konflikt tvingades Foodora att teckna ett kollektivavtal med det norska LO-facket Fellesforbundet. Cykelbuden fick inte bara en löneförhöjning utan också 14 600 norska kronor per år för utrustning och arbetskläder.
I Sverige har Transport försökt att få ett kollektivavtal med Foodora, men har länge mötts av kalla handen. Men nu verkar något ha skett, förhandlingarna om ett avtal är på gång igen. Ännu är inget klart, men trycket på Foodora har ökat efter att flera cykelbud gått med i facket. Möjligheten att få en reglering av villkoren för dem som jobbar åt Foodora är större än vid andra gig-företag. Skälet är enkelt. Foodoras cykelbud är trots allt anställda. Så är inte fallet med dem som jobbar åt Bolt (taxi), Uber (taxi), Tadyapp (hemstädning), Taskrunner (sophämtning mm) och Workish (städning mm).
I alla dessa fall är de som jobbar »egenföretagare«, de utför uppdrag men utan att vara anställda. Åtminstone är det så konstruktionen ser ut på pappret. Men även om ett gig-företag deklarerar att de som jobbar inte är anställda är det inte säkert att det stämmer. Avgörande är i vilken mån som företaget styr över utrustning, när arbetet ska utföras, hur det ska utföras etcetera. Ju fler av dessa kriterier som är uppfyllda desto troligare är det att en domstol skulle anse att det handlar om anställningar. Det får i sin tur stor betydelse för skatter och möjligheten att få sjukpenning och a-kassa.
Medelklassen använder allt oftare tjänstefolk som inte bara får dåligt betalt utan som också saknar anställning.
Stundtals glider gig-företagen runt i ett gränsland där de medvetet låter det förbli oklart om de som jobbar är anställda eller egenföretagare. Elsparcykelföretaget Voi anlitar så kallade »business hunters« för att samla ihop elsparkcyklar och ladda upp dem. Men är de anställda eller egenföretagare? Företagets webbsida ger inget svar på frågan. Den som vill anmäla sig som »business hunters« får nöja sig med ytterligare ett epitet och därtill hårda krav på tempo: »We love partners! As a company we need you to be able to collect at least 200 scooters per day.«
Ibland finns andra oklarheter. Gig-företaget Yepstr anlitar ungdomar mellan 15 och 21 år som jobbar med allt från hundpassning till läxhjälp. Ibland fungerar Yepstr också som ett bemanningsföretag och hyr ut personal till andra företag. Då blir personerna som utför jobbet tillfälligt anställda, men inte av Yepstr och inte heller av företaget som hyr in personalen, utan av egenanställningsföretaget Frilans Finans, det vill säga av en tredje 9aktör. Det är tveksamt om Arbetsdomstolen skulle godkänna konstruktionen.
Den som jobbar inom gig-sektorn får betalt per utfört uppdrag, men först tar gig-företagen ut en avgift. Den varierar mellan 10 och 25 procent av beloppet. Någon reglerad arbetstid existerar inte och hur mycket som går att tjäna beror på gig-jobbarens tempo, hur lång tid uppdragen tar och hur mycket gig-jobbaren vill arbeta. Timförtjänsten brukar variera mellan 50 och 150 kronor i timmen. I vissa fall blir den ännu lägre. Nyhetssajten Breakits reporter Erik Wisterberg wallraffade nyligen på Foodora och Uber Eats. Han jobbade mer än 40 timmar i veckan och kom endast upp i 39 kronor i timmen.
Den expanderande gig-ekonomin har under kort tid skapat en nytt undre lager på arbetsmarknaden. Medelklassen använder allt oftare tjänstefolk som inte bara får dåligt betalt utan som också saknar anställning. Det slår undan benen på kollektivavtalen, men också på lagar om arbetsmiljö, diskriminering och skydd vid anställning. Flera trycker på för att styra upp gig-sektor.
Linnea Bergman från initiativet Gigwatch menar att det behövs en skärpning av lagstiftning och hävdar att de som jobbar i gig-ekonomin bör ha rätt till en anställning. Hon är också kritisk till att kunderna ska sätta betyg på gig-jobbarna och menar att det leder till en »avhumanisering«. Även arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S) har reagerat och vill reglera gig-sektorn. Hon säger att vi inte kan acceptera att företag »gömmer sig bakom en app för att slippa betala skatt eller för att betala dåliga löner«.
Det finns bara ett krux. Ännu har Nordmark inte presenterat några konkreta förslag. Under tiden fortsätter gig-ekonomin att växa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
