I många länder har kritiken mot Israels krigföring länge varit skarp. Inte i Sverige, skriver Benedicte Berner.
Sedan den 2 mars har Israels regering, under Benjamin Netanyahus ledning, stoppat all humanitär hjälp – mat, medicin, livsnödvändigheter – till Gazas utsvultna befolkning. Den 18 mars bröts den två månader långa vapenvilan när bomberna åter började regna över den redan sönderslagna landremsan. Idag står 2,5 miljoner människor, utsatta för vad FN beskriver som en fullskalig hungerkatastrof. Israels senaste massiva offensiv för att ockupera hela Gazaremsan förvärrar ytterligare läget.
Finansminister Bezalel Smotrich, en av regeringens nyckelaktörer, uttalade den 6 maj att Gazaremsan ska ”totalt förstöras” – och att dess invånare, redan bortdrivna mot söder i massiva flyktvågor, senare ska tvingas i exil till främmande länder.
Judiska röster i protest
I Frankrike, USA och andra länder har framstående judiska intellektuella och ledare tagit avstånd från den israeliska politikens avhumanisering. Historikern Marc Knobel skriver i Le Monde: ”De viktigaste internationella rättsinstrumenten såsom Genèvekonventionerna och Romstadgan för Internationella Brottsdomstolen förbjuder uttryckligen systematisk förstörelse av egendom, fördrivning av befolkningar och alla angrepp som riktar sig mot civila i de ockuperade områdena.”
Rabbinen Delphine Horvilleur fördömer i en artikel med titeln ”Att (verkligen) älska sin nästa – inte längre tiga” Israels ”moraliska bankrutt” och framhåller att alla måste låta sitt samvete tala ”inför den tragedi som folket i Gaza genomlider”.
På samma sätt uttrycker sig den framstående journalisten Anne Sinclair på Instagram: ”Vi är förkrossade, sönderslagna av den israeliska regeringens agerande i Gaza.”
Och i The New York Times skriver trefaldige Pulitzerpristagaren Thomas Friedman med kall precision: ”Denna ultranationalistiska, messianska israeliska regering är ingen allierad till USA….. Dess prioritet är annekteringen av Västbanken, fördrivningen av palestinierna från Gaza och återupprättandet av israeliska bosättningar”
Europas svar – och Sveriges tvekan
Frankrike, Storbritannien och Tyskland har redan tidigare skärpt tonen. Frankrikes president beskriver i ett television tal den 13 maj, Netanyahus politik som “skamlig” och “oacceptabel”, och understryker: ”Den 7 oktober genomförde Hamas en terroristattack av värsta slag mot det israeliska folket (…), och vi fördömde den i de starkaste ordalag”…”Vi erkänner Israels rätt att försvara sig, men som en demokrati”, betonade han och framhöll att den israeliska regeringens svar … ”låg helt utanför ramen för internationell rätt. ”Det du gör är ett brott”, sade den franska presidenten till Benjamin Netanyahu den 9 april. Keir Starmer, den brittiske premiärministern, beskrev under en debatt i underhuset den israeliska blockaden av Gaza som helt oacceptabel. Macron, Starmer och den kanadensiska premiärministern har nu uttalat sig ännu starkare nästan i form av ett ultimatum: ”… Gårdagens tillkännagivande från Israel om att tillåta en minimikvantitet av livsmedel till Gazaremsan är helt otillräckligt … Om Israel inte sätter stopp för den nya militära offensiven och häver sina restriktioner på humanitärt bistånd, kommer vi att vidta andra konkreta åtgärder som svar … Vi är fast beslutna att erkänna en palestinsk stat som ett bidrag till att uppnå en tvåstatslösning och är beredda att samarbeta med andra i detta syfte”.
Norges utrikesminister Espen Barth Eide uttryckte sig nyligen kraftfullt och tydligt i SVT:s Agenda: ”Gaza framstår nu som helvetet på jorden … Vi menar att Israel bryter mot folkrättens förpliktelser att se till att befolkningen nås av nödhjälp även vid krig och ockupation.”
I Sverige har ett antal jurister och humanitära organisationer uttalat sig om de allvarliga brott mot folkrätten som Israel begår. Johan von Schreeb, professor i katastrofmedicin vid Karolinska Institutet, vittnar med förfäran och avsky: ”Jag har sett krig – men inget liknar detta. Gaza är ett dödsläger. Jag skäms.”
Ändå har den svenska regeringen länge dröjt med att ta klar ställning. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard har upprepat att situationen är ”fruktansvärd”, att Israel har skyldighet att följa humanitära principer och den internationella humanitära rätten och låta bistånd komma in till Gaza – nu fördömer hon men hon undviker att klart konstatera att Israel redan sedan länge inte följt dessa principer, bryter mot denna rätt, stoppar allt bistånd och genom allt detta agerar i strid mot folkrätten. ”Det måste internationella domstolar avgöra” säger hon när en massiv folkrättsexpertis klart tagit ställning. När frågan kommer om EU:s associationsavtal med Israel bör användas som ett påtryckningsmedel – är nu hennes svar att denna sak ”ska studeras”. Det är ett litet steg som hon tog häromdagen när media översköljts av bilder från en hungrande befolkning i ett sönderslaget land.
Alla jämförelser med Ukraina avvisas med hänvisning till ”Israels rätt till självförsvar”. Frankrikes president, Emmanuel Macron, är inte lika försiktig och hävdar bestämt att det inte får finnas någon dubbelmoral. ”Man kan inte tala om Ukraina och tiga om Gaza. Man kan inte tala om ett folks rättigheter och förneka ett annats.”
Sverige – var finns principerna?
Varför står inte Sverige, en nation som säger sig värna mänskliga rättigheter, tillsammans med Norge och andra som tydligt fördömer folkrättsbrott? Varför bara dessa vaga uttalanden, dessa diplomatiska undanflykter när människor svälter ihjäl bakom murar av militärt våld? Nu tvingar Israels agerande även den svenska regeringen att något skärpa tonen – men det kommer mycket sent och det saknar varje konkret förslag till åtgärder som faktiskt kan påverka skeendet.
Historien kommer att döma – inte bara krigets förövare, utan även dem som hade möjligheten att tala klarspråk och agera men valde passivitet.
Benedicte Berner
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
