Ledare Tidiga finska analyser förutsåg Rysslands nya politik, och nu utesluter man inte ett ryskt anfall. Det är grunden för Finlands Natobeslut, och Sverige lär följa efter.
Intresset för vårt östra grannland är inte särskilt omfattande här i Sverige. Det är på många sätt en brist. Inte minst nu när Finland av allt att döma bestämt sig för att söka medlemskap i Nato. Vilket i sin tur förmodligen innebär att Sverige fattar samma beslut.
När idén om ett nordiskt försvarsförbund föll efter andra världskriget blev Sverige och Finland alliansfria medan Danmark och Norge gick med i Nato. Finland och Sverige formade en säkerhetspolitisk axel i vår del av världen. Säkerhetspolitiska vägval i det ena landet påverkar därför det andras handlingsutrymme.
Så varför har Finland ändrat sig i Natofrågan?
Som vanligt när det kommer till säkerhetspolitik, ett alldeles särskilt politikområde, är många informationer, underrättelser och analyser av lätt insedda skäl inte offentliga.
Ryssland skulle återta sin världspolitiska roll
Men Finlands geografiska läge och dramatiska 1900-talshistoria spelar med stor säkerhet in i kalkylen. Finland har och en viss erfarenhet av och kunskaper om Ryssland. Inte minst erfarenhet av krig med Sovjetunionen.
För tjugo år sedan gav Mauno Koivisto ut boken ”Den ryska idén. Min syn på Rysslands historia”. Koivisto var en framgångsrik socialdemokratisk finsk politiker, statsminister och efterträdde sedan Urho Kekkonen på presidentposten.
Han stred som ung soldat i fortsättningskriget. Den politiska finska vardagen under Koivistos tid som politiker kretsade i mångt och mycket kring frågan om att hantera Moskva. Den finska hållningen präglades under den här perioden av stor försiktighet, allt för att undvika nya konflikter med Sovjetunionen.
En av de bärande teserna i Koivistos bok var att landets idéhistoria fortfarande styr Rysslands agerande. Koivistos bok skrevs när det sovjetiska imperiet precis hade fallit ihop. Men han förutsåg att Rysslands försvagning var ett övergående fenomen. Förr eller senare skulle den ”inre ordningen” återupprättas och Ryssland återta sin världspolitiska roll. Det är lätt att instämma i den analysen. Så här i efterhand.
Så varför har Finland svängt i Natofrågan? Det är inte längre tal om att anpassa sig till Moskva. En tolkning är att landet inte vill tillbaka till att verka i skuggan Moskva. Putins utspel och krav kokar ner till krav på att återgå till svunna tiders maktpolitik och intressesfärer. En kompletterande förklaring är förstås att hotet från Ryssland nu är så pass oroande.
Den finska säkerhetspolitiska analysen presenterades redan den 13 april, ”Redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön”. Där står att säkerhetsläget i Europa och för Finland är ”mer oroväckande och svårare att förutse än någonsin efter kalla krigets slut”. Denna förändring bedöms ”bli långvarig”. Ryssland vill förändra ”säkerhetsarkitekturen” i Europa. Detta påverkar ”Finlands handlingsutrymme inom utrikespolitiken, säkerhetspolitiken och försvarspolitiken”. Östersjöområdet pekas ut som en särskild försvarspolitisk utmaning, där läget beskrivs som mer oförutsägbart än tidigare.
Osäkerheten i denna nya tid är en central undertext i analysen. Vid en konflikt i Östersjöregionen eller i Europa, skulle ”Finland ha svårt att ställa sig utanför den”. Finland står på en rysk lista över ”ovänligt sinnade länder”. Det föreligger inte något akut militärt hot mot Finland. Men implicit utesluts det inte heller. Osäkerheten oroar uppenbarligen. Ukrainakriget föreföll ju otänkbart bara för ett halvår sedan.
Finland har alltså valt väg. Kan Sverige välja en annan? Ja i teorin. Men i praktiken blir det svårt och kanske också vanskligt. Sveriges och Finlands öde är sammankopplade av historien, geografin och av den säkerhetspolitiska logiken. Den stora osäkerheten tvingar Finland att ta det säkra före det osäkra.
Inom kort kommer den svenska säkerhetspolitiska analysen. Den kommer förmodligen att påminna om den finska. Och Sverige lär med all säkerhet följa Finland in i Nato.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
