ledare Moderaterna, KD och SD bedriver tillsammans med friskoleföretagen en osaklig kritik mot utredningen om »En likvärdig skola«. De är mer intresserade av att fortsätta skapa privata vinster än att skapa en sammanhållen skola.

I samma stund som Björn Åstrand lade fram utredningen ”En likvärdig skola” (SOU 2020:28) anklagade MUF den för att förespråka ”lottning”. I efterhand ser MUF:s utspel ut som starten på en orkestrerad kampanj. Två partier hängde på direkt. Moderaten Kristina Axén, talade om ”döden för valfriheten” och SD-aren Patrick Reslow om att utredningen ”avskaffar det fria skolvalet”. Med på tåget var också ”skeptiska” KD, Friskolornas Riksförbund som anklagade utredningen för att ”låta lotten kunna avgöra” och skolkoncerner Academedia som upprepade att utredningen vill ”införa lottning”.

Ännu hårdare i omdömet var den tidigare moderata politikern Gunnar Hökmark som gav utredning epitetet ”maktens arrogans mot ungas vilja att göra det bästa av sitt liv” eftersom utredningen inte bara förespråkar ”lotteri” utan också skulle tvinga eleverna att delta i lotteri av enbart ”dåliga skolor”. Om möjligt ännu grövre var professorn och SvD-kolumnisten Inger Enkvist som hävdade att utredningen inte bara vill ha ”lottning” utan också vill ”förstatliga skolan och få bort friskolorna” (det är inte enkelt att svara på ett sådant inlägg, men skoldebattören Sten Svensson har lyckats).

Tonläget är med andra ord minst sagt högt och den bild som pumpas ut är att det fria skolvalet är på väg att avvecklas och ersättas med lottning. Den som först läser inläggen i debatten och sedan själva utredningen blir därför förvånad. Där står något helt annat.

En fjärdedel av utredningens nästan 800 hundra sidor tar upp skolvalet. Den frågan kan i sin tur delas upp i två. Dels om elevernas möjlighet att välja skola. Dels på vilka grunder urvalet ska göras om det finns fler sökande än antalet platser på en skola.

Utredningens förslag är att skolvalet ska bli obligatoriskt för alla elever (är det verkligen detsamma som att ta bort skolvalet?). Skolvalet ska hanteras av ett samlat valsystem som Skolverket ska ta ansvar för. För att klara detta behövs en regional nivå av myndigheten.

De kommunala skolorna ska fortsatt garantera att elever får en plats i grundskolan. Däremot är det inte säkert att en elev får en plats på den kommunala skola som hen har sökt. De urvalsgrunder som då ska användas är bland annat syskonförtur, geografiskt baserat urval (kan handla om upptagningsområden) och kvoter för att främja en allsidig social sammansättning.

Om det finns fler sökande än antalet platser till en fristående skola ska skolan kunna välja mellan ett antal urvalsgrunder, däribland syskonförtur, geografiskt baserade urval, sociala kvoter och samverkan mellan olika skolenheter.

Idag kan de fristående skolorna styra urvalet av elever utan insyn. Offentlighetsprincipen gäller inte där.

En princip som ska gälla för både kommunala och fristående skolor är lika möjligheter. Om urvalsgrunderna inte ger utslag ska de elever som valt en skola ändå ha samma möjlighet. Det är först i detta läge som lottning skulle komma in i bilden. En fristående skola som vill undvika lottning skulle kunna använda fler av de godkända urvalsmetoderna (ja, åter igen, de fristående skolorna skulle fritt få välja hur många och vilka av dessa metoder som skulle användas). Därtill konstaterar utredningen att lottning inte är något nytt. Det förekommer redan idag i likartade situationer (se sidan 325).

Utredningens syften med förslaget till nytt val- och urvalssystem är två. För det första att skapa ett transparant system där samtliga platser är tillgängliga när valet görs. För det andra att uppnå en mer allsidig social sammansättning av eleverna vid skolorna.

Kösystemet, som idag ofta används av de fristående skolorna, kritiseras av utredningen på flera punkter. För det första bidrar det till social snedrekrytering. För det andra blir det orättvist om vissa platser redan är reserverade när valet ska ske. Stundtals kan kösystemet leda till att valet blir helt och hållet skenbart, det vill säga att alla platser redan är reserverade. De upprörda kritikerna från M-KD-SD-klustret bemödar sig inte ens om att bemöta dessa argument.

Det är möjligt att bedriva en seriös debatt kring Åstrands utredning. Det förtjänar den. Men den nuvarande kampanjen från höger är bisarr och osaklig. Den bild som trumpetas ut av vad utredningen föreslår är tendentiös.

Förklaringen till tonläget kan reduceras till ett ord: pengar. Idag kan de fristående skolorna styra urvalet av elever utan insyn. Offentlighetsprincipen gäller inte där. Genom bland annat kösystemet garanteras ett snedvridet socialt urval. När skolor har en hög andel elever med välutbildade föräldrar går det att spara pengar genom att ha färre lärare per elev och färre utbildade lärare. Det är en förutsättning för stora vinster. Nu hotas denna vinstmaskin en gnutta på grund av att en offentlig utredning föreslår ett transparant urval. Det har orsakat ett ramaskri.

En av dem som deltar i kampanjen från höger är, som nämnts ovan, den tidigare moderata politikern Gunnar Hökmark. Han är numera bland annat ”Senior Adviser” vid Kreab, en PR-byrå med starka band till friskolekoncernen Kunskapsskolan. Sedan länge har Kreab satsat på att bedriva lobbying i skolpolitiken. Det spelar egentligen ingen roll huruvida Hökmark får betalt av Kreab och i så fall för vad. Hans dubbla roller illustrerar en skadlig allians mellan ägarintressen och politik.