Olle Ludvigsson, EU-parlamentariker (S).
Olle Ludvigsson, EU-parlamentariker (S).

Skatteintäkter på cirka 9 000 miljarder kronor per år försvinner inom EU på grund av skattebedrägerier. På torsdag måste EU-ledarna leverera i kampen mot skattefusket.

I maj sade EU:s stats- och regeringschefer att en skärpning av sparandedirektivet skulle antas före årsskiftet. Skärpningen behövs för att minska skattefusket i Europa. Den skulle göra det svårare att undvika beskattning genom att gömma sparpengar i andra EU-länder.

Nu tycks dock EU-ledarna vara på väg att backa. Risken finns att det inte blir något beslut. Det duger inte. När de träffas på torsdag måste de leverera.

Att minska skattefusket är inte bara en ordnings-, rättvise- och konkurrensfråga. Den har också en enorm ekonomisk potential. Beräkningar visar att skatteintäkter på cirka 9 000 miljarder kronor per år försvinner inom EU på grund av skattebedrägerier, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Summan motsvarar ungefär 18 000 kronor per EU-medborgare och kan jämföras med EU-ländernas samlade budgetunderskott 2012 på cirka 4 600 miljarder kronor. Med en halvering av skattesvinnet skulle underskotten nästan raderas ut.

I retoriken finns det också bred politisk samsyn om att ta krafttag mot skattefusket. Att bara snacka räcker dock inte. Det måste också bli verkstad av det hela. Hittills har vissa framsteg gjorts, men de praktiska åtgärderna har ändå varit klart begränsade.

Följaktligen är hanteringen av sparandedirektivet särskilt viktig. Om det skärpta sparandedirektivet inte skulle komma på plats som indikerat vore det en mycket negativ signal. Den skulle på ett olyckligt sätt förstärka bilden av att de politiska ledarna viker ner sig när det kommer till praktisk handling.

Därför var det förvånande att EU-finansministrarna förra veckan inte gjorde de ansträngningar som skulle ha krävts för att nå fram till ett definitivt beslut. I stället lekte de Svarte Petter och passade i frågan. Anders Borgs och den svenska regeringens roll i detta icke-beslut är oklar. Därmed blir det nu upp till stats- och regeringscheferna att visa att kampen mot skattefusket inte bara är tomt prat.

Till saken hör att detaljerna i skärpningen av sparandedirektivet är färdigförhandlade. Substansen är på plats. Det handlar om att förstärka existerande regelverk. Sparandedirektivet har sedan 2005 gjort det svårt att komma undan skatt på ränteinkomster från sparkonton genom att gömma pengarna utomlands. I och med att EU-länderna automatiskt informerar varandra om EU-medborgares sparkonton har fusket minskat radikalt. Regelverket innehåller dock ett antal kryphål. Det är de som nu behöver täppas till genom att det automatiska informationsutbytet expanderas.

Dels ska utbytet utvidgas till att inte bara omfatta sparkonton, utan även investeringsfonder, pensionssparande och vissa innovativa finansiella instrument. Dels ska utbytet inte bara inkludera inkomster direkt till privatpersoner, utan även inkomster som går indirekt till privatpersoner via till exempel stiftelser. Med gällande regler finns det alltjämt vissa möjligheter att som skattefuskare komma undan. Med de nya reglerna skulle detta bli mycket svårt.

Vad som återstår är att se till att skeptiker som Luxemburg och Österrike accepterar den nya ordningen. Detta är i sin tur kopplat till att förhandlingarna med Schweiz, Andorra, Monaco, Liechtenstein och San Marino slutförs om att anpassa dessa länders EU-avtal till det skärpta regelverket. Allt detta är fullt möjligt att genomföra. Annars hade deadlinen till årsskiftet inte satts.

På torsdag måste EU-ledarna leverera i kampen mot skattefusket. Ett särskilt tungt ansvar vilar på Fredrik Reinfeldt – som ju för hemmabruk ideligen betygar sin hängivenhet i kampen mot skattefusket. Nu är det upp till bevis. Att backa i det här läget vore ett stort bakslag.

Olle Ludvigsson, EU-parlamentariker (S)