Trots att vi överskrider de planetära gränserna verkar vi inte kunna hejda oss.
Fyra av världens rikaste tech bros samlas för en helg i bergen i Utah i filmen Mountainhead, från Successions skapare Jesse Armstrong.
Den överlägset rikaste av dem har just släppt en ny version av sin plattform Traam, vars desinformation orsakar våldsamma upplopp på flera håll i världen medan männen idkar pittmätning med sina rikedomar. De pendlar mellan oro över potentiellt ansvar för situationen och förtjusning över de möjligheter till världsherravälde den innebär. Stämningen blir snabbt otrevlig när en av dem försiktigt ifrågasätter rimligheten i detta. Han får klä skott för den värsta av synder i sammanhanget: deceleration. Att inte vilja offra allt för teknologiska framsteg i jakten på kontroll och dominans uppfattas som avvikande och hotfullt.
Accelerationen är inte bara något gott; den är omöjlig att ens ifrågasätta.
Genomsyrar samhället
Filmen Mountainhead är inte bara en berättelse om narcissismen hos de miljardärer som kommit att få enorm makt över vår vardag. Den beskriver en acceleration som genomsyrar hela vårt samhälle. Enligt sociologen Hartmut Rosa handlar moderniteten just om att världen rör sig i allt snabbare hastighet. Den ständigt mer ”effektiva” teknologin krymper tid och rum, men paradoxalt nog leder effektiviseringen till att de flesta av oss upplever att livstempot blir hetsigare. Mer och mer kan rymmas inom en tidsenhet.
Konsekvensen är inte bara ett stressigare liv och att sociopolitiska effekter kan uppstå och sprida sig blixtsnabbt på global skala, utan också en allt snabbare omvandling och ödeläggelse av jordens ekosystem. Den ekonomiska och teknologiska tillväxten har alltid gått hand i hand med ökad resursförbrukning. Exempelvis leder den extremt snabba ökningen av energislukande AI-tjänster till att tech-plattformarnas egna klimatmål blir omöjliga att nå.
Drömmar om allmakt
Nyligen kom en ny skogsutredning som föreslår ökad gödsling av Sveriges skogar för att nå klimatmålen och främja ekonomin i skogsbruket. Acceleration är återigen svaret; skogarna måste växa snabbare! Konsekvenserna förväntas bli minskad biologisk mångfald och förlorade bär- och svampskogar. Att gödsling skulle gynna klimatet är dessutom dåligt belagt i forskning; skörare ekosystem och mindre kolinbindning i mark innebär att det lika gärna kan vara kontraproduktivt.
Trots att accelerationen leder till att vi överskrider de planetära gränserna och skadar hälsan hos såväl människor som de ekosystem vi är helt beroende av, verkar vi inte kunna hejda oss. I den rådande världsbilden erkänns knappt existensen av fysiska gränser, än mindre att naturen skulle sätta några moraliska gränser för vårt beteende. Ekopsykologen Jeanine M. Canty menar att gränslösheten kan ses som ett symtom på vår kulturs kollektiva narcissism. Utmärkande är en grandios självbild med drömmar om allmakt och kontroll.
Strategin har hittills varit att gå allt djupare in i ekologisk skuld: köp nu, betala sen. Detta är ohållbart. Det är dags att sakta in. Sluta göra saker. Men vi saknar organiserande principer för att sätta stopp.
Gäller även oss människor
Hur kan vi leva utifrån en förståelse av tillräcklighet och balans? Det lite förhånade ordet ”lagom” kan utgöra en livsnödvändig nyckel till ett hållbart samhälle. Ordet syftar på en sorts måttfullhet, på det optimala i kontrast till det maximala. Det har en koppling till de regler vi sätter upp för att bete oss i det gemensamma; ordet kommer från fornsvenskans laghum – med betydelsen ”enligt lagen”.
Flera tänkare pekar på existensen av en lag som överskrider mänskliga konstruktioner. Biologen Andreas Weber menar att alla relationer i naturen följer en sådan högre lag; enbart beteenden som tillåter att den ekologiska helheten upprätthålls och som inte hämmar organismens egen självbevarelse kan överleva på sikt. Det leder till att relationer utvecklas där levande organismer tenderar att bevara den livsmiljö de är beroende av. Kulturhistorikern Thomas Berry kallade det för ”Den Stora Lagen”.
Denna lag för ekologiska relationer gäller givetvis även oss människor. Att leva lagom är att leva med respekt för allas rätt att leva.
Rättslösa objekt
Deklarationen om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN 1948 slår fast vilka friheter och rättigheter varje människa har. Den sätter moraliska gränser för hur människor bör behandlas. Som alla vet sker dagliga övertramp mot dessa gränser i många länder, men det finns åtminstone en gemensam idé om mänsklig värdighet.
En motsvarande deklaration för naturen, som slår fast att det finns moraliska gränser för hur naturen får behandlas, saknas. För att kunna leva lagom behöver vi lagar i vårt rättssystem som erkänner den inneboende värdigheten hos alla de ekosystem och arter som vi människor lever i och tillsammans med. I dag har människor och företag rättigheter, medan naturens ekosystem och varelser på de flesta håll uppfattas som rättslösa objekt.
Detta håller dock på att förändras i snabb takt. Runtom i världen börjar naturens rättigheter erkännas i lagstiftning. Det kan vara urfolk, gräsrotsrörelser, domare och jurister som driver frågan och idag har ekosystem i över 40 länder erkänts som juridiska subjekt. Nyligen antog Paris stadsfullmäktige en resolution som erkänner floden Seines rättigheter: ”Seine måste kunna försvara sig själv som juridiskt subjekt och inte ett objekt”, sa borgmästare Anne Hidalgo.
Lämna den kollektiva narcissismen
Att införa naturens rättigheter i lagen stödjer en världsbild där människan har en mer balanserad relation till sig själv och resten av naturen. I en kultur vars syn på utveckling är förknippad med acceleration innebär detta ett paradigmskifte. Tech-miljardärerna i Mountainhead skulle reagera kraftigt och hävda att sådan lagstiftning hotar friheten. Och visst, den minskar ”friheten” att dominera och exploatera.
Men den öppnar möjligheten till en annan sorts frihet: friheten att vara en del av en levande, meningsfull värld där andra arter inte betraktas som ägodelar, utan som subjekt. Friheten att vara kreativ innanför och i mötet med naturens fysiska och moraliska gränser. Och inte minst: friheten att lämna den kollektiva narcissismen bakom oss och växa upp till en moraliskt ansvarstagande mänsklighet.
Henrik Hallgren, författare till Naturlagen
Pella Larsdotter Thiel, författare till Naturlagen
Gurgîn Bakircioglu, talesperson för den gröna tankesmedjan Cogito
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
