Gästlistan till Jan Emanuels kändisfest säger något om vår tid.
I förra veckan blev jag inbjuden till en releasefest för en ny bok av Jan Emanuel.
Kvinnan som ringde undrade vänligt om vi på Dagens Arena var intresserade av att göra en intervju med författaren. Festen skulle vara på en restaurang och hon betonade att väldigt, väldigt många kändisar skulle vara på plats.
Sedan fick jag en lista på alla dessa kändisar som var tänkt locka även mig att komma dit, och man kan milt uttryckt säga att där fanns något för alla smaker. För att ta några exempel:
Jimmie Åkesson
Alexandra Pascalidou
Martin Melin
Alexandra Nilsson (bloggare/influencer)
Bilan Osman (krönikör)
Julia Franzén och Bingo Rimér
Sven Otto Littorin
Nick Alinia
Annika Strandhäll
Paolo Roberto
Ola Rapace
Per Holknekt
Mikael Persbrandt
Dessutom skulle samtliga deltagare i Love is blind tydligen vara där. Eller i alla fall stod de på gästlistan. Det är väl så med alla de där namnen. De står på en lista. Inte mer än så.
Svaret är mycket enkelt
Jag har personligen svårt att föreställa mig att det skulle gå att ställa journalisten och författaren Alexandra Pascalidou och den högerextreme youtubern Nick Alinia – eller för den delen Annika Strandhäll och Paolo Roberto – på samma festgolv utan att det på något sätt slutar illa men som marknadsföringsstrategi är det intressant.
I debatten kring Jeffrey Epstein har många ställt sig frågan: hur var det möjligt för en person som han, att samla så stora delar av världens elit runt sig? Miljardärer, kungligheter, regissörer, författare. Alla verkade uppskatta att hänga med honom på hans privata ö i Karibien eller i någon av hans lyxlägenheter i världens storstäder.
Efter att han dömts i Florida för sexuellt övergrepp på minderårig 2008 minskade kretsen något, men påfallande många valde att hänga kvar i hans krets av makthavare och lycksökare.
Varför då?
Jag tror att svaret är mycket enkelt:
Att vara med i den sortens nätverk är beviset för att du ”är” någon. En person att räkna med. En person som genom Epsteins försorg invigts i en av elitens mest privata gemenskaper, som dessutom kan ge ekonomiska fördelar.
Det är lätt att peka finger i efterhand, men jag är säker på att många av er som läser detta hade älskat den känslan av exklusiv tillhörighet.
Jakten på bekräftelse och gemenskap
Jag gör absolut ingen jämförelse i övrigt (bäst att skriva det tydligt), men jag har ofta förvånats över att de som är kändisar i Sverige på något märkligt sätt tycks umgås nästan uteslutande med andra kändisar.
Och (fortfarande ingen jämförelse i övrigt) det är därför inte heller underligt att just den drivkraften, jakten på bekräftelse, exklusivitet, lyx och kändisskap, finns med som en lockfaktor i marknadsföringen av till exempel nya böcker av dokusåpakändisen, politikern och mångmiljonären Jan Emanuel.
Vi lever trots allt i en tid som är helt fixerad vid just de egenskaperna.
Hade jag varit mer i början av min journalistkarriär hade jag kanske känt mig lockad av den där listan med hel-, halv- och kvartskändisar från samhället olika sfärer.
Nu kändes det hela mest som ett säljtrick.
Och Jan Emanuel behöver troligen inte någon draghjälp genom en intervju i Dagens Arena. Han syns ju ändå överallt nuförtiden.
Skulle alla de där kändisarna på listan verkligen dyka upp på samma fest skulle det kanske – om inte annat – vara intressant ur ett rent sociologiskt perspektiv.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
