Regeringens passivitet i FN kan urholka icke-spridningsavtalet

debatt Sverige har tidigare varit en av de starkaste internationella rösterna för nedrustning. När FN håller konferens i maj bemödar sig utrikesministern inte ens med att närvara. Det ökar risken för att kärnvapen åter ska användas, skriver Svenska Freds och Svenska Läkare mot Kärnvapen.

I över fem decennier har icke-spridningsavtalet för kärnvapen varit det centrala ramverket för globala ansträngningar för att förhindra spridningen av kärnvapen. Genom icke-spridningsavtalet har världen jobbat för att förhindra upprustning samt främja nedrustning i syfte att uppnå en värld fri från kärnvapen.

Men efter år av försummelse och passivitet från kärnvapenstaterna står avtalet nu inför en osäker framtid. Hotet i dag handlar dock inte enbart om upprustning, eller ökade geopolitiska spänningar. Det handlar också om att centrala icke-kärnvapenstater – inte minst Sverige – rör sig bort från avtalets förpliktelser.

Sverige uteblir från mötet

Mellan den 27 april och 22 maj hålls översynskonferens för icke-spridningsavtalet på FN i New York. Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard har beslutat att inte närvara vid den kommande översynskonferensen. Det är ett smärtsamt tydligt bevis på regeringens svala intresse för kärnvapennedrustning. Senast en svensk utrikesminister uteblev från en översynskonferens var 1995.

Sverige har historiskt sett varit en av de mest profilerade rösterna för kärnvapennedrustning. Från Olof Palmes initiativ om en kärnvapenfri zon i Norden till Carl Bildts ansträngningar att nedrusta de utplacerade kärnvapnen i Europa. Sveriges utrikespolitik har vilat på en tydlig princip: kärnvapen är inte legitima säkerhetsinstrument, utan massförstörelsevapen som aldrig får användas igen. Den principen har också varit central i Sveriges nedrustningslinje.

För första gången på flera decennier saknades kärnvapennedrustning i den svenska utrikespolitiska deklarationen som presenterades i februari i år. Samtidigt förs politiska diskussioner om ett fördjupat europeiskt kärnvapensamarbete. Det är en fundamental förskjutning från det nedrustningssverige som vi länge har känt.

Civilsamhället är på plats

Till skillnad från utrikesministern kommer Svenska Freds och Svenska Läkare mot Kärnvapen att vara på plats i New York. Vi ser avtalets vikt i den osäkra omvärlden och menar att världssamfundet nu mer än någonsin måste arbeta för att stärka avtalet.

Att det i dag är civilsamhället – snarare än den svenska regeringen – som driver på för att stärka och upprätthålla avtalet är djupt oroväckande.

Den svenska regeringens allt svagare stöd för kärnvapennedrustning är i sig oroande. Men när regeringsföreträdare och stödpartier går så långt som att diskutera möjligheten att utveckla svenska kärnvapen eller hysa andra länders kärnvapen på svenskt territorium är vi ute på djupt vatten. Och att regeringen bestämt sig för att delta i en kärnvapendialog med Frankrike står dessutom i direkt konflikt med icke-spridningsavtalet.

Ökar risken för att kärnvapen faktiskt ska användas

När stater som Sverige – som historiskt varit drivande för nedrustning – börjar acceptera en kärnvapenbaserad säkerhetslogik försvagas avtalets politiska tyngd samtidigt som risken för att kärnvapen återigen kan komma att användas ökar.

Samtidigt bryter kärnvapenstaterna redan nu mot avtalets grundläggande syfte genom upprustning och minskad transparens av sina kärnvapenarsenaler.

Diskussioner om europeiska kärnvapen och gemensamma kärnvapensamarbeten riskerar att skapa en ny och förstärkt normalisering av kärnvapen i europeisk säkerhetspolitik. Detta är inte bara politiskt kontroversiellt – det undergräver icke-spridningsavtalet och de europeiska staternas trovärdighet inom avtalet.

Återuppliva den nordiska nedrustningspolitiken

Världen känner alltför väl till de katastrofala konsekvenserna av kärnvapen. Detta borde i sig vara tillräckligt för Sveriges regering att ta konkreta steg för att stärka avtalet. Det är hög tid för ett gemensamt nordiskt initiativ för kärnvapennedrustning. Vi behöver nu se:

• En tydlig deklaration av nordens kärnvapenfria hållning vid mötet i New York.
• Införande av nationellt juridiskt bindande förbud mot införsel, placering eller transitering av kärnvapen, både i freds- och krigstid.
• Ett aktivt främjande av en nordisk kärnvapenfri zon i enlighet med icke-spridningsavtalets handlingsplan och Stockholmsinitiativet.

Valet är tydligt. Antingen bidrar Sverige till att stärka den globala normen mot kärnvapen – eller så bidrar vi till att underminera den. I en tid där risken för kärnvapenanvändning ökar har vi inte råd med otydlighet. Sverige måste återta sin roll som en tydlig röst för nedrustning.

Kerstin Bergeå, ordförande för Svenska Freds

Vendela Englund Burnett, ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen