Inför styrelsenomineringarna till årets bolagsstämmor har ropen på lagstiftning ökat igen och regeringen har hotat med lagstiftning.

I helgen slog Helena Bergström knock-out på teaterpubliken vid nypremiären av Stig Larssons 80-talsklassiker “VD”. Som manipulativ, sexgalen överklasskäring fick hon publiken att vrida sig av olust – och råkade på det sättet, oavsiktligt, placera Stockholms Stadsteater mitt i den politiska hetluften.

Är kvinnliga chefer nödvändigtvis trevligare eller moraliskt sätt mer högstående än manliga? Nej. Varför ska man då tillämpa kvotering till bolagsstyrelser? Svaret är ganska enkelt. Därför att kvinnor är lika kompetenta som män att leda och utveckla företag.

Att den insikten inte har fått någon vidare spridning inom svenskt näringsliv, är väl alla överens om. Andelen kvinnor i bolagsstyrelserna verkar sen länge ha frusit fast på strax över 20 procent. Inför styrelsenomineringarna till årets bolagsstämmor har ropen på lagstiftning ökat igen och regeringen har hotat med lagstiftning. Men näringslivets toppar har inte bevärdigat sig att bemöta kritiken med mer än en trött axelryckning.

Allt det där kan komma att ändras med det nya EU-direktiv som klubbats igenom nere i Bryssel. Från och med i år får en ledamot i en bankstyrelse ha högst tre andra styrelseuppdrag. Fyra om de får tillåtelse av Finansinspektionen. Bara två om man är vd i ett bolag. ”Säga vad man vill om Peter Norman”, skriver tidningen Fokus reporter Johan Anderberg om finansmarknadsministerns tuffa besked till den svenska näringslivseliten i måndags, ”men han verkar inte ha svårt att leverera dåliga nyheter”.

De nya EU-reglerna har egentligen inget med könskvotering att göra. Det handlar om en högst rimlig reaktion på finanskrisen. I dess kölvatten uppdagades det att flera styrelseledamöter i europiska och amerikanska banker hade misskött sina uppdrag – och missbedömt situationen när de inte fattade vilka risker som byggdes upp i balansräkningarna när lånedegen jäste. Mycket av detta berodde på styrelsernas brist på självständighet i förhållande till ägarna vars makt och inflytande man vill begränsa genom de nya direktiven.

Följden av detta – nämligen att manliga styrelseproffs kan tvingas att lämna plats åt kvinnliga kollegor – är mer som grädden på moset. När kvasten går över de svenska styrelserummen blir det svårt att skydda de mer antikverade särdragen – som till exempel könsdiskriminering.

Det är mot den bakgrunden Jens Spendrups uttalande i Ekots lördagsintervju ska ses. Orden i sig var inte så märkvärdiga, åsikten att kvotering är dåligt och att det är nästan omöjligt att hitta kvalificerade kvinnor till styrelseposterna delas av många. Men när ordföranden för Svenskt Näringsliv uttalar sig så kategoriskt ökar pressen på regeringen att agera. Om inte annat så för att få tyst på oppositionen.  Och då kanske vd-ar som Helena Bergströms maktfullkomliga karrärsbitch blir vardagsmat istället för teaterkonstigheter som får kritikerna att förvånat höja på ögonbrynen.