Mycket lite tyder på att Moderaterna har idéer eller ork att återta initiativet om väljarstödet decimeras på valnatten.

Fredrik Reinfeldt är besvärad. Grimaserar från bänkplatsen inne i plenisalen. Det är den sista partiledardebatten i riksdagen inför sommaruppehållet – och inför höstens val.

Blanka pannor skvallrar om värmen. Nu ska budskapet rättas till, hamras in, tills Almedalshysterin snurrar igång på allvar. Är tanken.

Mikael Damberg, Socialdemokraternas gruppledare, menar att S viktigaste projekt är att öka jämlikheten och därmed livschanserna. När det är statsministerns tur att kliva upp i talarstolen känns inlägget inövat och inrutat. Försvar av arbetslinjen, halvhjärtade attacker på socialdemokratin. En orange plastknapp, symbolen för regeringen, sitter lite snett. Det vill sig inte riktigt.

Allt är inte som det ska i det reinfeldtska alliansprojektet. M blöder väljare, särskilt till Sverigedemokraterna. Partiet klamrar sig fast kring 20-procentstrecket. Det suckas och stönas inom de egna leden, idétorka och politisk koma har blivit norm. Samtidigt bubblar det under ytan, något håller på att hända inom borgerligheten. En valförlust i september kan förändra allt.

Det gamla Högerpartiets position är långtifrån självklar. 50-talets borgerlighet dominerades av Folkpartiet. 70-talet tillhörde Centern. Under 80-talets nyliberala våg var det Moderaterna som axlade borgerlighetens mantel.

Förändring är politikens eviga konstant och ingenting säger att dagens partilandskap är hugget i sten. Snarare tvärtom. De etablerade partierna utmanas från höger och vänster, partiledardebatten understryker allvaret för i synnerhet M. Fredrik Reinfeldt är besvärad.

Det räcker med att blicka mot Danmark eller Norge för att förstå hur det borgerliga partilandskapet snabbt kan förändras. Både Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet lyckades etablera sig inom – och så småningom utmana – borgerligheten.

Med sannolika avgångar i åtminstone två av de borgerliga partierna bildas ett maktvakuum som Sverigedemokraterna kan komma att utnyttja. Drömmen är förstås att slå in en kil i borgerligheten och skifta samtalet till frågor som gynnar det egna partiet.

Mycket lite tyder på att Moderaterna har idéer eller ork att återta initiativet om väljarstödet decimeras på valnatten. Är partiets storhetstid inom svensk höger rentav över?

Frågan är då om det finns motkrafter i form av socialliberala politiker som vågar hålla emot en brunvaskning av borgerligheten. Eller om SD så småningom blir en hörnsten i borgerligheten.

Fredrik Reinfeldt har all anledning att vara besvärad.