Det är skam, det är fläck på Sveriges banér att medborgarmakt kan heta pengar – förslagsvis genom donationer till ”sällskapet Tornet”. Så lyder namnet på Moderaternas insamling av privata donationer. Den som ger pengar får träffa Fredrik Reinfeldt. Vem som ger och om Reinfeldt utlovar något i utbyte får inte du och jag veta.

Summan av de privata, hemliga donationerna mellan 2000 och 2009 har emellertid TV4 avslöjat: drygt 80 miljoner kronor. Hur stora donationerna var till M i valet 2010 är dock ännu höjt i dunkel.

I dagsläget saknar fyra länder i Europa lagstiftning som reglerar hur landets politiska partier finansieras: San Marino, Malta, Schweiz – och Sverige. Därför lanserade Arenagruppen initiativet Partibidrag.se för drygt två veckor sedan.

Sofia Arkelsten och Moderaterna tackade nej till att komma på lanseringen av Partibidrag.se. Två veckor senare gör Arkelsten en slags pudel på DN:s debattsida. M ska börja offentliggöra namnen på de privatpersoner som skänker mer än 20 000 kronor om året till partiet. Vi som tog initiativ till Partibidrag.se välkomnar omsvängningen. Kanske tog Sverige ett första steg ur de dolda pengarnas skamvrå under gårdagen.

Det är dock för tidigt att ropa hej. M föreslår en frivillig överenskommelse, vilket är otillräckligt av två skäl. Varför ska vi lita på M? Det gjordes en överenskommelse 2000, men den redovisning som partierna var överens om har M bara levererat en gång (2009). Vidare: Det är välkommet att M har börjat svänga, men det finns minst ett parti i riksdagen som motsätter sig även en frivillig överenskommelse (SD). Därför är lagstiftning, vilket även Europarådet rekommenderar, att föredra.

Arkelstens artikel innehåller även pinsamma formuleringar som för tankarna till hennes katastrofala framträdande i Ekots lördagsintervju, då hon benhårt försvarade hemlighetsmakeriet. Roligast är att hon nu vill ”bjuda in” övriga partier – en dryg månad efter att SR:s Tomas Ramberg målade in Arkelsten i ett hörn där hon stod ensam med SD. Hon är sist på bollen.

Mer allvarlig är den avledande manöver som Arkelsten återanvände då hon debatterade partibidrag med Carin Jämtin i gårdagens Studio Ett. Manövern förekom även i Rambergs intervju och i DN-artikeln: Flytta fokus till relationen mellan S och LO!

Men S och LO redovisar redan sina ekonomiska och personella relationer. Aftonbladets Ledarblogg har förtjänstfullt påpekat att vi har föreningsfrihet i Sverige. Vill Arkelsten förbjuda att en förening via demokratiska beslut samverkar med ett politiskt parti? Ska Villaägarna förbjudas att kampanja mot fastighetsskatten?

Arkelstens artikel kan fungera som bensin på en brasa, som leder till lagstiftning men också till en bredare diskussion om pr, politik och påverkan. Eller så var tanken med artikeln en halv moderatpudel som sedan ska leda till låsningar – samtidigt som fokus flyttas till S och LO.

Den som tror på öppenhet och föreningsfrihet bör arbeta för det ena, och befara det andra.