I årets avtalsrörelse står inte bara märket på spel. En fallerad LO-samordning kunde inte kommit vid ett sämre tillfälle.

Arbetsmarknadens parter inom handeln bytte i går krav inför avtalsrörelsen 2016. Det är krav som i mångt och mycket kan symbolisera hela avtalsrörelsen.

Fackförbundet Handels kräver löneökningar på 750 kr – ett belopp som motsvarar löneökningar på 3,1 procent. Det är högre än industrins 2,8 procent. En direkt följd av den fallerade LO-samordningen.

Arbetsgivarna Svensk Handel kräver att lägstalönerna ligger stilla.

Debatten inför avtalsrörelsen handlar under förutsättningarna väldigt lite om hur många procent lönerna ska gå upp. Fackens fajt kommer i stället handlaom att stå emot lönesänkningar.

Följden blir att det är mer än märket som står på spel i årets avtalsrörelse. Hela vår samhällsmodell kan falla.

Ojämlikheten i Sverige ökar. Klyftorna blir allt djupare, polariseringen mellan olika grupper växer. I det här spelar avtalsrörelsen, en motor i den svenska modellen, en avgörande roll.

Sänks lägstalönerna, kommer det inte bara att drabba unga och flyktingar som inte kommer att kunna försörja sig. Hela samhället kommer att ändra riktning.

Enligt LO skulle vissa arbetare i dag ha en heltidslön på under 12 000 kronor i månaden före skatt, om facken lyssnat på arbetsgivarnas krav på lägre löner i början på 2000-talet.

En lägstalön som inte går att leva på gör att Sverige på riktigt kommer få en klass av »working poor« – personer som arbetar heltid men ändå är fattiga.

Behovet av en viss nivå på inkomsten för att kunna bo, äta och klä sig förändras inte för att lönen sänks. För »the working poor« skulle det krävas fler än ett heltidsjobb för att kunna ha en skälig levnadsstandard, eller ett stöd från kommunen i form av ekonomiskt bistånd.

Sänkta löner välter över lönekostnader på människors hälsa, då de måste ha flera jobb, eller redan på utarmade kommuner. Skillnaderna i levnadsvillkor mellan de som har arbeten som inte kräver erfarenhet och utbildning och resten av arbetsmarknaden kommer också att öka – med det kommer ökande spänningar i samhället.

Den svenska modellens löfte är att parterna tillsammans ska hitta vägar framåt som håller Sverige starkt. Sänkta lägstalöner för vissa branscher eller grupper kommer att försvaga samhället, och därmed den svenska modellen.

Om LO-facken misslyckas med att stå emot arbetsgivarnas krav på försämringar i löner och villkor, kommer det vara svårt att vända trenden med ökande klyftor.

Det sista skälvande andetaget för det jämlika Sverige kan tas i mars när många av avtalen ska tecknas.

En fallerad LO-samordning kunde inte kommit vid ett sämre tillfälle.