På en punkt kan nog Stefan Löfven dra en lättnadens suck. Här finns inga allierade att hitta för SD.

Alliansens skuggbudget var egentligen inte överraskande på något sätt. Även beslutet att inte bryta ut enskildheter i regeringens budgetförslag var väntat. Det var inte länge sedan alliansens själva högljutt kritiserade de rödgröna för användandet av det tricket.

Nu lägger alliansen fram ett eget samlat förslag. Båda blocken har visat färg och riktning, och ingen har brytt sig om hur SD ska reagera. Det är bra och en fortsatt viktig markering mot de högerextrema krafterna i riksdagen.

Alliansens favoritord under presentationen av budgeten var just ansvar. Anna Kinberg Batra poängterade att den viktiga konflikten mellan blocken är den om politikens innehåll och anklagade Stefan Löfven för att skada både jobben och tillväxten.

Det kämpades hårt med att hamra in att Stefan Löfvens regering inte tar ansvar för landet. Och man gjorde en noggrann uppräkning av vad alliansregeringen tidigare gjort för att ”lyfta Sverige”, vilket användes som kontrast till hur illa det nu kommer att gå.

Skrämselpropagandan till trots är det svårt att se hur alliansens 10 miljarder, som kan jämföras med regeringens 25 miljarder, ska återskapa det välfärdsland som de själva raserat.

Alliansens ansvarstagande innebär i praktiken satsningar på skolan. För att nå målet 350 000 fler i jobb år 2020 ska ”kunskapslinjen” drivas hårt. En kunskapslinje som fortfarande med Björklunds gammalmodiga retorik ska vara en motpol till ”flumskolan”. Nästan hälften av de 10 miljarderna ska läggas här.

Men på vad? Regeringens och alliansens skolreformer är förvillande lika. Den enda skillnaden är egentligen alliansen förslag om tioårig grundskola och betyg från årskurs fyra. Två onödiga skolreformer som inte har gehör utanför alliansens tunnelseende. Varken lärarfack eller forskare är för tidigare betyg (särskilt inte innan betyg i årskurs sex har utvärderats) och nästan alla barn går redan nu i förskoleklass.

Man kan fråga sig hur långt alliansen ska framhärda med en skolpolitik i strid med verkligheten och den etablerade forskningen?

På en punkt drog nog Stefan Löfven en lättnadens suck. Migrations- och flyktingpolitiken är i princip densamma i siffror räknat, vare sig man tittar på regeringens eller alliansens budgetförslag. Här finns inga allierade att hitta för SD. Det är i detta läge inte heller troligt att SD kommer att fälla budgeten. Det troliga scenariot är att SD lägger ner sina röster och regeringens budget går igenom.

Men vad hade egentligen alliansen för val? En flirt med SD och budgeten hade kunnat utlösa regeringskris och alliansen hade fått ta över med SD som stödparti. Det ville de knappast.

Det mest akuta hotet mot regeringen är nu troligen avvärjt. Stefan Lövfen kan tillfälligt andas ut.