Kvinnor i arbetaryrken drabbas särskilt hårt av att barnomsorgens öppettider inte är anpassade till det moderna arbetslivet, skriver Marie Jokio och Emil Johansson för LO i Stockholms län.

I mitten av den svenska politiska debatten står frågan om jobben. Arbetslösheten är hög och unga vuxna har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt är det allt fler som upplever en stress och press för att få vardagen att gå ihop. Om full sysselsättning på en jämlik och jämställd arbetsmarknad är målet, då måste vi investera i en välfärd som underlättar allas vardag oberoende på när du arbetar.

I en ny rapport om barnomsorgens tillgänglighet i Stockholmskommunerna visar vi hur öppettiderna i förskolan och på fritids påverkar möjligheten för föräldrar att arbeta heltid. I femton av tjugosex kommuner är ramöppettiden tolv timmar per vardag. Även om detta är längre än landets genomsnitt visar undersökningen att det ändå inte räcker.

Som samhället är organiserat behöver vi kunna handla frukostyoghurten klockan 21.30, besöka akuten på natten eller åka tunnelbana och buss till jobbet tidigt på morgonen måste någon arbeta med dessa tjänster. Det kräver också att välfärden funkar för de som arbetar på tider utanför dagtid.

Bland kvinnor i arbetaryrken svarar mer än fyra av tio att barnomsorgens öppettider försvårar deras möjlighet att arbeta heltid. 14 procent kan i dag inte jobba och klara sig med barnomsorgens öppettider och 27 procent är direkt beroende av sin partners arbetstider för att pussla ihop vardagen.

Skolverket har därtill uppmärksammat att det är mer än dubbelt så vanligt att ensamstående föräldrar inte kan arbeta heltid och klara sig med barnomsorgen än bland föräldrar generellt.

Att göra det möjligt att både jobba och vara förälder är en av barnomsorgens viktigaste uppgifter. I takt med att allt fler arbetar på sena kvällar måste vi fortsätta tillgängliggörandet av barnomsorgen. Vi vill se att det i skollagen görs obligatoriskt för kommunerna att ordna barnomsorg på kvällar, nätter och helger.

Allt fler kommuner säger nu att de erbjuder omsorg på obekväma tider till de föräldrar som behöver. Det tycks dock ske på nåder. Flera kommuner skriver att tjänsten endast erbjuds om inget annat är möjligt, såsom hjälp från släkt, vänner eller grannar. Vi menar att dessa krav sänder en tydlig signal om att barnomsorg på obekväma tider endast är nödlösning och inget man bör förvänta sig.

Det är också ett avsteg från välfärdens grundprincip. Välfärdstjänsterna ska vara generella och erbjudas alla vid behov, det ska inte vara en lösning för särskilt behövande. Kraven signalerar att det är den enskildes ansvar att ordna sin situation och riskerar skuldbelägga den som inte kan pussla ihop vardagen – oftast kvinnor inom arbetaryrken.

Men har inte föräldrarna ett ansvar då? Självklart, och statistiken visar att föräldrarna kämpar för fullt för att få vardagen att gå ihop. I dagsläget är det en minoritet av de föräldrar som uppger att de behöver omsorg utanför ordinarie öppettider som får det.

De flesta ordnar omsorgen genom någon i sin omgivning. Men en betydande grupp löser det också genom att själva gå ner i arbetstid, med lägre inkomst och pension som följd.

Detta kan aldrig vara de signaler samhället vill sända. För att öka tillgängligheten är det inte bara öppettiderna som behöver förändras. Föräldrarna ska också vilja ha sina barn i förskolan eller på fritids.

Fackförbundet Kommunal har tidigare visat att allt fler känner en press på att hämta tidigt. Det hänger ihop med för stora barngrupper, för lite personal och att den pedagogiska verksamheten koncentreras till en mindre period mitt på dagen.

Ska vi uppnå full sysselsättning för både kvinnor och män i alla samhällsklasser, då måste vi också erbjuda en kvalitativ välfärd för alla. Det borde vara en självklarhet att barnomsorgen i vår tätbefolkade region är öppen och kvalitativ även för föräldrar som arbetar mellan klockan 13 och 22, precis som mellan klockan 08 och 16.

Marie Jokio, vice ordförande, LO-distriktet i Stockholms län
Emil Johansson, utredare, LO-distriktet i Stockholms län