Bild: Wikimedia commons

För en sittande integrationsminister borde det vara eftersträvansvärt att så många som möjligt som lever i ett land också vill bli medborgare i det samma. Det är först vid medborgarskap som människor får fullständiga demokratiska och politiska rättigheter. Till exempel att rösta vid riksdagsval.

Att Folkpartiets delegater röstade ner Nyamko Sabunis stolliga förslag om att försvåra reglerna för att få svenskt medborgarskap var bra. Men Sabuni ska ha tack för att hon återaktualiserade två viktiga politiska diskussioner: dels den om svenskt medborgarskap och dels den om svenskhetskurser för invandrare.

Det finns två olika principer som gäller vid medborgarskap. Ius sanguinis, som betyder "blodets princip" och ius soli, "jordens princip". Det vill säga, medborgare blir man antigen utifrån blodsband eller utifrån var man är född. I USA gäller exempelvis ius soli. Barn som föds i landet blir automatiskt amerikanska medborgare oavsett föräldrarnas medborgarskap om föräldrarna har uppehållstillstånd i landet. I Sverige gäller ius sanguinis, barn ärver sina föräldrars medborgarskap. Om inte föräldrarna är svenska medborgare får det Sverige-födda barnet söka medborgarskap först efter att ha fyllt 18 år.

Sverige har tänjt på gränserna för ius sanguinis, till exempel genom att göra det relativt enkelt att bli medborgare och tillåta dubbelt medborgarskap. Men barn som föds i Sverige till föräldrar med annat medborgarskap inbegrips inte av det skydd och de rättigheter som svenskt medborgarskap ger. Nu är det dags för regeringen att se över regelverket och ändra lagstiftningen så att ius soli gäller.

Tyvärr är Sabuni ointresserad av denna stora grupp svenskar som är födda och uppvuxna här och som troligtvis har svenska som första språk. Hennes prat om medborgarskap gäller enbart dem som flyttar hit i vuxen ålder. Och i ren populistisk anda hävdar hon då att kunskap om "svenska värderingar" ska vara krav vid medborgarskap.

Det är nödvändigt att människor som flyttar till Sverige får möjligheten att lära sig hur saker och ting fungerar. Till exempel skolsystemet, sociala försäkringar, lagstiftningar, att barnaga är förbjudet, att oönskat sex inom äktenskapet är våldtäkt. Något som låter sig göras via till exempel sfi-undervisning. Men lagar och värderingar är två vitt skilda saker. Lagar är fakta medan värderingar är subjektiva, situationsbundna och omförhandlas ständigt. Ironiskt nog illustrerade Sabuni själv det när hon från talarstolen sa det där om att en svensk värdering är att "självförverkligande går före familjen" i Sverige. Påståendet skulle knappast få medhåll av allianskollegan, kristdemokraten Göran Hägglund.

En fungerande och hållbar integration går via ett fullvärdigt medborgarskap. Sverige behöver politiska visioner som öppnar upp, inte snävar in.