Statsministerns formuleringar bottnar antingen i en medveten populistisk strategi eller i verklighetsuppfattningar färgade av invandringsfientliga värderingar.

Medan populism i sig är en ”tunn” ideologi som kan kombineras med andra ideologier finns det några utmärkande drag för högerpopulism. Vid sidan av en förkärlek för kortsiktiga utspel, symbolpolitik och att framställa sig som om man står på ”det vanliga folkets” sida i kamp mot vad som framställs som ”eliter” utmärks högerpopulism av ett ständigt exkluderande av olika grupper av ”dom”. Dit hör framför allt minoriteter, invandrade, och människor med annan härkomst. Det är ingen slump att högerpopulister generellt också är både invandringsfientliga och invandrarfientliga. Det är en del av högerpopulismens DNA.

Efter ett år med den nya regeringen har det blivit allt tydligare att den är inte bara invandringsfientlig och invandrarfientlig, utan också högerpopulistisk. Det har dessvärre också blivit tydligare att Moderaterna numera gör Sverigedemokraterna sällskap som ett högerpopulistiskt parti.

Inte heller löses dessa problem av symbolpolitiska utspel om att militären ska kopplas in

 

Talande var statsministerns tal till nationen förra veckan. Det finns alla skäl att vara djupt frustrerad, arg och sorgsen över det besinningslösa våld som har drabbat Sverige, och det är utan tvekan ett av de största samhällsproblemen idag.

Däremot finns det inga skäl att som statsministern lägga i princip all skuld på vad han kallar ”en ansvarslös invandringspolitik och en misslyckad integration”. Att göra det är en kraftig förenkling som enbart handlar om att lägga skulden på och exkludera ”dom”, ett ”dom” som funktionellt drabbar alla människor i Sverige med utländsk bakgrund. Sådana formuleringar är inte grundade i någon analys. Sådana formuleringar bottnar antingen i en medveten populistisk strategi eller i verklighetsuppfattningar färgade av invandringsfientliga värderingar.

Nu har jag väldigt svårt att tro att statsministern eller andra ministrar i regeringen – till skillnad från Sverigedemokraterna – som personer är invandrarfientliga. Det väsentliga är dock inte vad de som personer är, utan vilken politik och retorik de för och vad den leder till. Det som definierar en politiker eller ett parti är inte vad de säger sig vara, utan vad deras politik och retorik ger uttryck för.

Ur det perspektivet bör regeringen ses som invandringsfientlig, invandrarfientlig, och högerpopulistisk, alldeles oavsett hur mycket av dess politik och retorik som är självvald respektive beror på ett tryck från Sverigedemokraterna.

Dessvärre talar väldigt lite dessutom för att en alltmer restriktiv och repressiv politik och retorik i förhållande till invandring och invandrade kommer att lösa några problem kopplade till våldsbrottsligheten. Inte heller löses dessa problem av symbolpolitiska utspel om att militären ska kopplas in. Till att börja med begås brott av individer, och kollektiv skuldbeläggning strider mot grundläggande rättsstatliga principer. Oavsett allt annat som krävs för att kraftigt minska våldsbrottsligheten krävs det också att hederliga människor – alldeles oavsett ursprung – har förtroende för och vågar vända sig till polisen och andra rättsvårdande myndigheter, känslan av att ses som och behandlas som likvärdiga medlemmar av samhället och inte betraktas som misstänkta eller skyldiga utan att ha gjort något, och upplevelsen av att vara inkluderad.

Allt detta är raka motsatsen till den politik och retorik som regeringen driver. I stället för att skuldbelägga invandring och invandrare borde regeringen därför ta till sig det faktum att det är en extremt liten minoritet av såväl inrikes som utrikes födda som begår brott, att de allra flesta oavsett ursprung arbetar, betalar skatt, vill göra rätt för sig och avskyr våldsbrott, att invandring innebär en samhällsekonomisk vinst för Sverige, att sysselsättningsgraden av människor med utländsk bakgrund är högre än någonsin, och att Sverige har rekordhög brist på arbetskraft och därför behöver mer invandring.

Den besinningslösa våld som har drabbat Sverige är fruktansvärt och oacceptabelt, men det löses varken genom kortsiktiga utspel eller kollektivt skuldbeläggande. Det kan bara lösas genom en politik och retorik baserad på evidens och en gedigen analys, och på att alla goda krafter tas till vara och samverkar.