Vad händer med den svenska modellen när alla organisationer byter ledning samtidigt, undrar Anna Danielsson Öberg.

Söndagskrönikan I juni byter LO ordförande. Därmed har nästan alla ledningar bytts ut på arbetsmarknadens centralorganisationer. Nu blir det upp till bevis, skriver Anna Danielsson Öberg.

När LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson till mångas förvåning meddelande att han inte ställer upp till nyval på LO-kongressen i juni förklarade han avhoppet med att det var dags. Han hade blivit mindre intressant, hävdade han. Bland LO-förbunden finns det säkert de som ger honom rätt. En del tycker att hans kritik mot regeringen borde varit tydligare.

Direkt efter beskedet kom spekulationerna om vem som skulle bli LO:s nya ordförande. En del anser att det är dags för en kvinna att leda LO igen. Andra hävdar att det är viktigt att det är en tydlig person som har gedigen arbetarbakgrund och som står upp mot politiken.

Valet av företrädare för andra organisationer på arbetsmarknaden har varit förvånansvärt lite uppmärksammat, liksom vilka de nya företrädarna blev. Ett sådant exempel är moderaten Anders Knape. Sedan förra året är han ordförande för Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, alltså den organisation som representerar alla kommuner i Sverige. Han kan knappast anklagas för att föra fram SKR:s frågor i parti och minut i offentligheten.

Hoten mot den modell de här olika ledarna företräder är flera.

Ett annat namn som sannolikt inte får så många igenkännande leenden är Jan-Olof Jacke. För ett och ett halvt år sedan, i oktober 2018, blev han ny verkställande direktör för Svenskt Näringsliv. Som ledare för de privata arbetsgivarnas organisation har han både politikers och etablissemangets öra. Och det är säkert en position han använder och utnyttjar. Men något offentligt avtryck har han knappast gjort – ännu så länge är kanske bäst att tillägga.

Avtryck gjorde däremot Anders Weihe, Teknikföretagens förhandlingschef under lång tid. När han i höstas försvann, överraskande och mycket snabbt, viktades förhandlingspositionerna om på arbetsgivarsidan. Svenskt Näringsliv stärkte sin position och roll, medan Teknikföretagens försvagades. Bidragande till förändringen var också att Mattias Dahl i höstas utsågs till vice vd och förhandlingschef på Svenskt Näringsliv. I den positionen har han redan tagit ledningen och makten.

Hur Therese Svanström, TCO:s nyvalda ordförande ska profilera TCO är ännu så länge oklart. När valberedningen presenterade henne som sitt förslag var inte uppmärksamheten speciellt stor – trots att det måste beskrivas som aningen ovanligt. Det var nämligen inte en ordförande för något av tjänstemannarörelsens förbund som valberedningen fastnat för, utan en kanslichef.

Liksom Saco:s ordförande Göran Arrius – som är åldermannen bland företrädarna med sina nio år som ordförande – har Therese Svanström inte någon roll när det gäller löneförhandlingarna. Istället är det de enskilda förbunden som förhandlar och ibland, till exempel i pensions- och arbetsrättsfrågor, är det privattjänstemännen på den privata sidan. Också här har en förändring skett när tidigare förhandlingschefen Niklas Hjert är ersatt med Martin Wästfelt.

Att avtalsförhandlingarna påverkas av de här personbytena är sannolikt. Frågan är hur. Facken verkar uppfatta den nya ledningen i Svenskt Näringsliv som mer förhandlingsvillig än tidigare. Men det betyder inte nödvändigtvis att det behöver bli enklare att komma överens. Vad personbytena betyder på lite längre sikt är ännu svårare att sia om. En oklarhet hur ny LO-ledning – och den nya TCO-ledningen – kommer att hantera kraven i januariavtalet på förändringar i arbetsrätten och arbetslöshetsförsäkringen.

Ett är dock säkert. Hoten mot den modell de här olika ledarna företräder är flera. Politikerna visar klåfingrighet och vill lägga sig i det parterna förhandlar om, EU-kommissionen vill införa lagstiftade minimilöner som kan påverka den svenska modellen, den fackliga organisationsgraden minskar bland arbetare. I många av de här frågorna är fack och arbetsgivare djupt oense. Men som parter har de modellen att värna om och att försvara gemensamt. Det är upp till bevis för de nya frontfigurerna.

Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning.