Kortsiktig kvartalskapitalism i skogen

Alla sektorer måste ställa om till klimatnytta. Även skogen.

Tågstationen i Ljusdal i slutet av oktober: en doft av kåda och nykapat trä från långa rader av godsvagnar med timmerstockar. En del stockar är breda, men de flesta är taniga och smala. Inget virke man skulle kunna göra plankor av, står jag där och tänker, eller möbler för den delen.

Jag tar misstroget en bild med mobilen, det ser så konstigt ut, stockarna ser malplacerade ut på de kraftiga stålvagnarna, vem har lagt den där högen med pinnar där? Varför var det så bråttom att avverka att stammar som knappt är bredare än min handled har sågats ner?

Ett svar stavas finansialisering. I en ny rapport beskriver Sten B Nilsson, bland annat tidigare professor vid lantbruksuniversitetet SLU, doktoranden Pär Dalén och företagsekonomen Viktor Skyrman finansialiseringen som en genomgripande strukturförändring av den svenska skogsnäringen. En process som pågått under de senaste årtiondena. Finansialiseringen innebär att skogen inte längre enbart ses som en producent av råvara och skogsprodukter, utan som ett finansiellt värde i sig. Skogsnäringen har blivit ännu en del av den svenska ekonomin som blivit intressant för riskkapitalister.

Ideologiskt skifte

Det här har fört med sig ett ideologiskt skifte, där allt mer av skogen förvaltas med kortsiktiga vinster och ökade aktieägarvärden som överordnade mål.

Finansialiseringen hjälper till att förklara varför avverkningstakten är så hög i de svenska skogarna just nu.

Finansialiseringen är också en förklaring till att skogsnäringen satsar historiskt lite i forskning och utveckling. Rapportförfattarna beskriver hur forskningsavdelningar och affärsutvecklingsverksamhet lagts ner, interna innovationssystemen har brutits. Vi behöver forskning om hur vi kan utveckla den svenska trähusindustrin, hur vi kan ersätta fossil grafit med produkter från skogen i tillverkning av bilbatterier.

Men kortsiktig kvartalskapitalism kväver investeringar långsiktiga utvecklingsbehov. Avverkning för produktion av pappersmassa, som exporteras med lågt förädlingsvärde, dominerar istället för utveckling av långlivade träprodukter.

I dag är det bara knappt en femtedel, ungefär 18 procent det virke som skördas som blir olika former av trävaror (som plankor, inredning och möbler), en tredjedel blir pappersmassa. Resten eldas upp.

Så kan vi inte ha det.

På väg mot klimatkaos

Häromdagen publicerades årets globala lägesrapport för klimatet, State of the Climate Report. Enligt forskarna bakom rapporten är vi på väg mot ett ”klimatkaos”, alla varningslampor blinkar rött. ”Konsekvenserna av människans påverkan på klimatet är inte längre framtida hot, utan är här redan nu”. Den eskalerande klimatkrisen är ett resultat av kortsiktighet och politisk passivitet, av ohållbara ekonomiska system och av desinformation, skriver forskarna, och konsekvenserna syns överallt, nästa varje del av planeten drabbas redan idag av förödande hetta, stormar, översvämningar, torka eller bränder. Det är bråttom att agera: möjligheten att förhindra de värsta konsekvenserna av klimatkrisen minskar snabbt, konstaterar forskarna.

Redan 2018 konstaterade FN:s klimatpanel IPCC att målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader skulle kräva snabba och långtgående förändringar som saknar tidigare motstycke inom alla aspekter av våra mänskliga samhällen.

Ingen del av samhället kommer undan, alla sektorer måste ställa om. Vårt sätt att leva: vad vi äter, hur vi bygger och värmer våra bostäder, hur vi producerar våra kläder. Hur vi transporterar oss. Industrin, jordbruket – och skogsnäringen.

Vi har inte råd med kortsiktig kvartalskapitalism. Inte i skogen heller.

Lisa Pelling