ledare Kristdemokraterna har förvandlats i grunden. Partiet har rört sig långt åt höger och tonen har blivit allt mer vulgär, inspirerad av Trump.

I Aktuellts partiledarintervju deklarerade Ebba Busch självsäkert att hon tänkte använda LAS för att försöka fälla regeringen. Målet var att bilda en ny M-KD-regering med stöd av SD. Men det visade sig att utspelet inte var förankrat hos Ulf Kristersson. Någon dag senare hävdade han tvärtom att LAS-frågan inte ska användas för att avsätta Löfven. Händelsen är talande. KD framstår som en fladdrig underhuggare till de större partierna M och SD som bestämmer var skåpet ska stå.

Det är nu 56 år sedan som Kristen Demokratisk Samling (KDS) bildades. Den stora frågan då var att kristendomskunskapen skulle behållas som ett eget ämne i grundskolan. Partiet gjorde också ett stort nummer av att det varken stod till höger eller vänster. Men i de parlamentariska valen gick det länge knackigt för partiet. En bottennotering uppnåddes 1976 med 1,36 procent av rösterna i riksdagsvalet.

Det var Centerpartiet som till sist hjälpte KDS in i riksdagen genom en valsamverkan 1985. Alf Svensson blev riksdagsledamot och profilerade sig i frågor som abort och kristen etik, men ställde också krav på en generös flykting- och biståndspolitik. Idag framstår det som en av politikens paradoxer att det var just Centern som öppnade pärleporten för KDS.

Efter inspiration från kontinentens kristdemokratiska partier bytte partiet namn till KD 1993. Samma år antogs också ett nytt partiprogram. En formulering handlade om att anhörighetsinvandringen skulle vara ”generös” och att familjemedlemmar till utomeuropeiska invandrare skulle ha rätt att flytta till Sverige. Som alla förstår är den formuleringen numera skrotad. Partiet har successivt drivits i ny en riktning. För KD är det idag viktigare med en tuff invandringspolitik än att värna familjen.

Den tvära omsvängningen i synen på invandring har främst skett under senare tid. Så sent som 2005 gick KD, FP, C, MP och V samman i riksdagen med krav på att ge omedelbar amnesti till alla asylsökande som fastnat i systemet. Vid pressträffen var Sven Brus (KD), Gustav Fridolin (MP) och Kalle Larsson (V) särskilt skarpa i kritiken av regeringens restriktiva och ”inhumana” flyktingpolitik. Notabelt är att antalet asylsökande vid den tiden låg på ungefär samma nivå som idag.

Det senaste steget i KD:s utveckling är trumpiseringen av retoriken. Det är Ebba Busch själv som håller i taktpinnen.

KD har många gånger snubblat runt kring 4-procentsspärren. Åren före valet 2018 tydde flera undersökningar på att partiet skulle ramla ur riksdagen. Även när opinionssiffrorna är något bättre, som idag, lever skräcken för att rasa samman kvar som en fantomsmärta. Det förklarar de ständigt nya profilfrågorna och behovet av att lyfta fram kändisar. Raden av högvilt som passerat revy överglänser alla andra partier. Några i raden som kan nämnas är Alice Timander, Eva Rydberg, Björn Gillberg, Jerzy Einhorn, Gert Fylking, Paolo Roberto, Siewert Öholm, Marcus Birro och Lars Adaktusson. Två kändisar som sticker ut lite extra och speglar partiets utveckling är Ny Demokratis två tidigare ledare. Ian Wachtmeister deltog i den dåvarande KD-ledaren Alf Svenssons valturné 2006 och i den senaste valrörelsen uppträdde Bert Karlsson tillsammans med Ebba Busch.

Det var också KD som bröt upp från den så kallade Decemberöverenskommelsen 2015. Pådrivande var Sara Skyttedal som jublade och skålade i champagne. Det innebar slutet för tanken att SD skulle isoleras av övriga politiska partier. Därefter har utvecklingen rullat på i samma riktning. SD har blivit allt mer populärt bland KD:s väljare och SD:s sympatisörer ser KD som det näst bästa partiet.

Det är inte konstigt att en del KD-sympatisörer inte längre känner igen sig. Flera vittnar om frisinnade och frikyrkliga medlemmar som satt nattvardsvinet i vrångstrupen. Vid KD:s riksting i Umeå 2019 protesterade ombudet Hans Inge Smetana mot de falanger inom partiet som fjärmat sig från ”medmänsklighet” och ”värme”. En av de frågor som rörde upp stämningarna var just kravet på strängare regler för familjeåterförening. Men partiledningen vann striden efter att Ebba Busch i luftiga ordalag förklarat att Barnkonventionen trots allt ska fortsätta att gälla.

Det senaste steget i KD:s utveckling är trumpiseringen av retoriken. Det är Ebba Busch själv som håller i taktpinnen. Till hennes uttalanden hör bland annat att Löfven ”med berått mod tillåtit en stor smittspridning”, beskrivningen av coronaviruset som ett ”Wuhanvirus”, påståendet att Skolverket tror att ”DDR” lever kvar och att ”biståndspengar ska användas för att bygga svenska fängelser utomlands”.

Den nya tonen sipprar ner genom partiapparaten. Ungdomsförbund KDU har i dagarna inlett en ny kampanj. Det som sticker ut är det aggressiva formspråket. Kampanjen illustreras av en knuten näve på väg att slå. Namnet på kampanjen lyder ”En rak höger”.