Kapitalets kränkta lakejer

Almega gör mer än en logisk tankevurpa när de menar att V:s politik riskerar utradera stora delar av svensk ekonomi. Det är de nya välfärdsoligarkerna som hotar demokratin.

Veckans utspel från Almega, “Därför är det lika viktigt att isolera V som SD”, målar upp en sorglig och farlig bild av läget i svensk valrörelse. Snarare än att ställa reformförslag mot egna lösningar kletar arbetsgivarorganisationen samman V med SD, ett rasistiskt parti med nazistiska rötter.

Almegas smutsiga grepp legitimerar Sverigedemokraterna som ett parti bland andra och bagatelliserar partiets åsikter. SD är inte ett populistiskt parti – det är rasistiskt. Enligt Almega är Vänsterpartiets populism “ett hot mot Sveriges ekonomi” och riskerar utradera stora delar av svensk ekonomi. Revolutionen tycks stå för dörren.

Johan Miltons och Ulf Lundbergs förvirrade försvar av det organiserade riskkapitalet lider av mer än en logisk vurpa.

En liten del av den totala tjänstesektorn är knappast representativ för hela ekonomin. Utspelet vittnar snarare om hur ett särintresse för kapitalet i stället för innovation klamrar sig fast vid den borgerliga regeringens subventioner och allmosor.

Tycker verkligen Almega att näringslivet ska subventioneras av staten? Är kortsiktig rovkapitalism viktigare än långsiktig produktivitet?

Vänner av en dynamisk marknad borde vilja se smarta och unika idéer som blomstrar utan skatteallmosor. Se: Spotify. Dagens lapptäcke av godtyckliga subventioner snedvrider konkurrensen och slösar bort samhällsresurser. Sänkningen av restaurangmomsen har blivit rekorddyr – och skapat få jobb. Rut-avdraget är direkt regressivt och skyfflar resurser från skola till privata bolag. Att Studybuddy, som tjänar pengar på privat läxhjälp, paniskt kampanjar för att behålla rut är ingen slump.

Det är uppenbart att Almega – och dess närstående organisationer och aktörer – gett upp tanken på att bilda opinion för ett verkligt innovativt företagsklimat. Dess vurm för vinster inom välfärden är ytterligare ett bevis för kapitalets lojalitet med bolagen – inte en jämlik välfärd och skola.

I själva verket är det just de nya välfärdsoligarkerna som hotar demokratin. Skuggig bokföring, konton i skatteparadis och begränsad insyn ställer medborgarna vid sidlinjen. Trots att vi står för notan. Det går att diskutera om ett förbud eller andra mekanismer för att fasa ut vinster inom välfärden är rätt väg, men V är åtminstone öppet med sina intentioner. Tycker herrarna Milton och Lundberg verkligen att välfärden ska fortsätta vara riskkapitalets sedeltryckeri, på bekostnad av alla oss andra, är det hederligare att säga det rakt ut.