Björn Elmbrant.

Krönika Det blir allt svårare att förneka klimatförändringarna, ändå gör politiker, främst från Sverigedemokraterna, sitt bästa för att blunda för fakta.

Det är numera inte särskilt många som menar att jorden är platt. Men de få som anser detta är förmodligen inne på att det saknas vetenskapligt stöd för att påstå att jorden är rund.

Lite samma sak är det med klimatförnekarna. Men problemet för drabbade människor i Niger, Bangladesh, Sudan eller Filippinerna handlar inte om att vara för eller emot vissa vetenskapliga rapporter.

Realiteterna är att mångas liv i grunden förändrats av den globala uppvärmningen, som resulterar i flerårig torka, skogsbränder eller översvämningar.

Värmen är en ännu dödligare faktor i den fattiga delen av världen

SD-ledaren Jimmie Åkesson har reducerat klimatoron till ett spel när han sagt att ”det är alltid varmt ett valår”. Men i de flesta länder där rekordvärme kunnat noteras det gångna året har inte några allmänna val ägt rum.

Klimatförnekerskan Elsa Widding (SD) hävdade nyligen i riksdagen  att ”hon vill att människor ska slippa frysa ihjäl”.

Och visst har en del människor frusit ihjäl i bilar som kört fast i den gigantiska snöstormen i USA på sistone. Men den vanligaste dödsorsaken i klimatförändringarnas spår svarar värmen för. Under fem dagars extremhetta i juni i Kanada dog exempelvis 569 människor.

Värmen är en ännu dödligare faktor i den fattiga delen av världen.

Ta Somalia, Etiopien och Kenya i det som brukar kallas Afrikas horn. De har genomgått den värsta torkan på 40 år efter fyra uteblivna regnperioder i rad. Boskap dör, skördar uteblir. 18 miljoner människor hungrar, barn svälter ihjäl.

Vår inhemska debatt om en politik för att förebygga klimatkatastrofer beskriver Elsa Widding som ”rent självplågeri”. Men om de hungrande i exempelvis Afrikas horn fick mat vore de sannolikt inte särskilt plågsamt för dem.

Den globala uppvärmningen ger oss också översvämningar. Utan att själva vållat det fick 1 700 pakistanier av detta skäl sätta livet till förra året. 33 miljoners livsvillkor förändrades när deras hem i Pakistan lades under vatten, det är lika många som antalet som bor i Europa.

Katastrofen i Pakistan är en bild av det oförutsägbara i klimatförändringarna. Först blir det skogsbränder, sedan kanske en gigantisk översvämning.

Som världen ser ut blir tankar, som de sverigedemokratiska som tidigare nämnts, allt svårare att framföra. Inte heller funkar det som skedde för några år sedan, att klimatförnekare på fullt allvar kunde angripa TV för alltför alarmistiska väderkartor.

För nu, när vi nästan varje dag på TV kan se att verkliga oväder – inga kartor – slår sönder bostäder och elförsörjning för tusentals människor, blir sådana inlägg egendomliga.

Visserligen förekommer fortfarande vad som kallas green-washing, att företag vill sälja produkter med argumentet att de är miljömässigt hållbara, fast de inte är det.

Men samtidigt som nedsmutsare, likt oljebolag som Shell och Exxon Mobil, fortsätter att finansiera klimatförnekare, är det lätt att se att verkligheten gjort att ett växande antal företag engagerar sig ”på riktigt” för att minska fossilberoendet.

Fortfarande trummar förnekarna sitt allt mer irrelevanta budskap. Men nu finns också vad som inte fanns för några år sedan, Greta Thunberg och en ungdomlig klimatrörelse.

Så kanske blir 2023 ändå ett lyft för förnuftet i de här frågorna.

 

Björn Elmbrant