Kampanjen bakom kulturkriget

söndagskrönikan Konservativa krafter i USA har gått till attack mot teoribildning kring inbyggd rasism. Deras retorik talar till ett land i förändring där många vita upplever att deras position är hotad, skriver Jonas Cullberg.

I Social Q’s, New York Times frågespalt för umgängesbekymmer, är en kvinna sur över att hennes bror inte vill besöka henne i New York över Thanksgiving-helgen. Anledningen är att han inte vågar åka till någon amerikansk storstad över huvud taget sedan protesterna efter mordet på George Floyd sommaren 2020. Det har gått över ett år sedan den mestadels fredliga demonstrationsvågen, även om några sporadiska småskaliga Black Lives Matter-manifestationer fortfarande står och huttrar i höstkylan. Men kvinnan skriver att hennes bror ”tror mer på sina snedvridna nyhetsflöden” än på hennes löften om att det inte är någon fara att besöka New York.

Backlashen mot förra årets protester fortsätter vara en politisk kraft i USA. Det märks inte minst i det allt mer intensiva kulturkriget om hur rasism ska diskuteras i amerikanska skolor. Konservativa krafter har gått till attack mot critical race theory; en akademisk teoribildning som utvecklades av svarta forskare på Harvard på 1980-talet, och som undersöker hur rasism finns inbyggt i amerikanska lagar och institutioner.

I Virginias kongressval som avgjordes i början av november byggde republikanen Glenn Youngkin en stor del av sin kampanj på att hävda att delstatens skolor tagits över av kommunistdoftande kritisk rasteori som tvingar vita barn att skämmas över sin hudfärg och som stryper det fria ordet. Han lovade förbjuda fenomenet. Varken Virginias eller resten av landets grundskolor undervisar i critical race theory, men Youngkins taktik blev ändå en valvinnare.

Åtta delstater har i cancelkultur-anda förbjudit critical race theory i skolan

”En tanke: väljarna i Virginia, som hade oförskämdheten att rösta på en republikan, gjorde det därför att de inte gillar hjärntvätt”, skrev Johan Hakelius i Expressen efter valet. Men motståndet mot critical race theory har inte uppstått spontant. Det är resultatet av en effektiv kampanj som startades av Christopher Rufo, en 36-årig aktivist och dokumentärfilmare som blivit en konservativ fixstjärna efter att ha dammat av det gamla akademiska begreppet.

I en öppenhjärtig intervju med The New Yorker beskriver Rufo critical race theory som ”den perfekta skurken”, mer effektiv än uttjatade termer som ”woke” och ”politisk korrekthet”. Begreppets tre ord skapar negativa associationer för de flesta medelklassamerikaner, förklarade han: fientlighet, akademiker, splittrande, rasfixerad, elitistisk, antiamerikansk.

När Rufo i september 2020 intervjuades av Fox News-stjärnan Tucker Carlson kallade han critical race theory för ett existentiellt hot mot USA. Dagen därpå fick han ett samtal från Donald Trumps pressekreterare. Den dåvarande presidenten hade gått igång på budskapet och Rufo fick hjälpa honom att skriva en exekutiv order som begränsade hur personer som leder mångfaldsträning för statliga tjänstemän får prata om ras. Sedan dess har Rufo haft klippkort hos Fox News och critical race theory har växt fram som en av Republikanernas och högermediernas kärnfrågor. Det har blivit ett paraplybegrepp som omfattar all undervisning om rasism och förtryck i USA:s historia.

Åtta delstater har i cancelkultur-anda förbjudit critical race theory i skolan, och det är på gång i ytterligare 20. Ett exempel på vilka uttryck detta kan ta finns i Wisconsin, där studiematerial och diskussioner i skolan inte får innehålla begrepp som ”rasfördomar” och ”strukturell ojämlikhet”, vilket gör det svårt att tala om slaveriet, rasåtskillnadslagarna och andra mindre smickrande kapitel i USA:s historia. Runt om i landet hörs krav på att plocka bort böcker med sådana teman från undervisningen och skolbiblioteken. I sin valkampanj i Virginia stöttade Glenn Youngkin ett förbud mot Nobelpristagaren Toni Morrisons roman ”Älskade”, där en svart slavkvinna dödar sin tvååriga dotter för att hindra henne från att förslavas, eftersom boken kan vara obehaglig att läsa för vita barn.

Mer sådant är att vänta i kongressvalen nästa år. Retoriken om critical race theory talar till ett USA i förändring, där många vita upplever att deras position är hotad. Och att vända blicken mot konstruerade kulturkrigsfrågor är ett enklare sätt att hämta in röster än att hitta lösningar på pandemins ekonomiska efterdyningar, opioidkrisen, ett trasigt sjukvårdssystem och andra av landets verkliga problem.

 Jonas Cullberg är journalist och författare. Han bor för närvarande i New York.